Ambulanskrascher – ett dolt folkhälsoproblem och högriskområde inom försäkringsbranschen

Artikkelforfatter: Jörgen Lundälv
Position: Docent i trafikmedicin
E-mail: Jorgen.Lundalv@surgery.umu.se
Organization: Umeå universitet, inst. för kirurgisk och perioperativ
Udgave:
4, 2005
Språk: Svensk
Kategori:

361 Ambulanskrascher – ett dolt folkhälsoproblem och högriskområde inom försäkringsbranschenNFT 4/2005 Introduktion Inom den internationella och nationella tra- fikskadeforskningen har vägtrafikolyckor och trafikskadorna i ett stort antal studier belysts som ett globalt folkhälsoproblem (Thorson, 1975; Lereim, 1984; Haukeland, 1996; Björn- stig, 1998; Lundälv, 1998; Andersson, 2003). Skadeforskningen, och även försäkringsstu- dier på området, har i stor utsträckning varit inriktad på olika skadegrupper. Flera studier har utgått från den skaderegistrering som sker allt mer i det moderna samhället. Under sena- re år har whiplash-relaterade besvär uppmärk- sammats i allt större utsträckning (Nygren et al, 2000; Whiplash-kommissionen, 2005). Även yrkestrafik har varit föremål för flera olika studier (Bylund, 2000). I Sverige har studier av bland annat större skadehändelser som exempelvis bussrelaterade krascher un- Ambulanskrascher – ett dolt folkhälsoproblem och högriskområde inom försäkringsbranschen Jörgen Lundälv, Politices doktor (PD), Universitetslek- tor i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet. Jörgen Lundälv har tidi- gare varit verksam som forskare vid Akut- och katastrofmedicinskt centrum, Institutionen för kirur- gisk och perioperativ vetenskap, enheten för kirurgi vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. År 1998 disputerade han vid Helsingfors universitet med av- handlingen ”Förmåga till välfärd. Trafikskadades upp- levelser och liv – ett drama om bemästring”. Varför är det så svårt att mäta förekomst och utbredning av ambu- lanskrascher i de nordiska länderna? I denna artikel tecknas en helt ny bild av den svenska ambulansflottan. Ambulansolyckor som folk- hälsoproblem problematiseras och en probleminventering sker utifrån försäkringsbranschens perspektiv. Artikeln avslutas med förslag till skadepreventiva åtgärder. der senare år problematiserats (Albertsson et al, 2003; Albertsson et al, 2005). Människorna bakom räddningsinsatserna vid trafikolyckor utgörs av bland annat ambu- lanssjukvårdare, poliser och räddningstjänst- personal. Studier av dessa gruppers egen ut- satthet i vägtrafiken och på skadeplatser i synnerhet, har uppmärksammats i en mycket begränsad utsträckning. Denna artikel hand- lar om utsatta hjälpares, särskilt ambulans- sjukvårdarens, situation i vägtrafiken. Jörgen Lundälv jorgen.lundalv@socwork.gu.se av Jörgen Lundälv 362 Ambulanskrascher – ett dolt folkhälsoproblem och högriskområde inom försäkringsbranschen Ambulansskadeforskningen Varför är forskning om ambulansolyckor vik- tig? Flera skäl finns. Några av dessa är: 1. för att reducera skador för människor, for- don och omgivning i samband med krasch., 2.ökad kunskap om skadeprevention och kon- troll inom det prehospitala och akutmedi- cinska området, 3. förhöjt trafiksäkerhetsmedvetande hos alla aktörer i vägtrafiken, 4. för att reducera kostnader och förbättra det skadepreventiva arbetet inom försäkrings- branschen. Vad har ambulansskadeforskning specifikt för relevans för professionen socialt arbete? Vid akut- och intensivvårdsavdelningar vid de större sjukhusen arbetar bland annat kura- torer som har möjlighet att ge psykosocialt stöd o.s.v. En ambulansolycka skiljer sig från andra vägtrafikolyckor på flera sätt. En viktig skillnad är att vid en ambulansolycka så är det kollegorna som får bege sig ut på skadeplat- sen och ta hand om sina skadade arbetskamra- ter, skadade patienter, anhöriga och medtrafi- kanter. Att ta hand om skadade kollegor har inte uppmärksammats i tidigare forskning i någon större utsträckning. Problematiken med sjukvårdspersonal och deras närstående som patienter inom hälso- och sjukvården har dock uppmärksammats. I boken Akut Psykiatri skri- ver Ottosson et al: ”Svårigheterna med dessa patienter är av flera slag. Det kan kännas vanskligt att sätta gränser för en person med likartade arbetsbe- tingelser. En överläkare kan ha svårt att lita på en underläkares terapeutiska anvisningar. En underläkare i sin tur kan ha svårt att öppna sig inför en överläkare med tanke på karriä- ren. För den undersökande läkaren kan det vara svårt att penetrera känsliga delar av anamnesen, och det kan finnas rädsla att bli uppfattad som nyfiken och onödigt närgången. I behandlingen kan det vara kinkigt att motstå önskemål om stora läkemedelsföre- skrivningar och lång sjukskrivning” (s.221 i Ottosson, 2004). Genom att mer systematiskt arbeta med feno- menet ambulansolycka, hur dessa olyckor förebyggs och även att arbeta med de ambu- lanssjukvårdare som upplevt en sådan olycka finns det goda möjligheter till erfarenhets- överföring till andra kollegor i organisatio- nen. Viktiga frågor att ställa blir då naturligt- vis vad man lärt av olyckan och hur liknande händelser kan undvikas i framtiden. Efter en krasch är det viktigt att också sjukvårdsperso- nal ges möjlighet till debriefing och avlast- ningssamtal. Inom den svenska ambulansverksamheten sker från och med den 1 oktober 2005 en stor förändring då nya direktiv införs som reglerar att icke legitimerad person inom ambulans- sjukvården inte längre får ”hantera läkemedel genom ordination enligt generella direktiv eller delegering” (Socialstyrelsen, 2003). Verksamheten i ambulansfordonen blir då starkt reglerade och Socialstyrelsens föreskrif- ter och allmänna råd om läkemedelshantering i hälso- och sjukvård (SOSFS 2000:1, änd- ringar 2001:17) kommer att gälla. Detta inne- bär att det endast kommer att få lov att arbeta specialistutbildade sjuksköterskor i ambulans. När det gäller frågan om att köra ambulans i samband med sjuktransport och utrycknings- körning i Sverige har det under många år diskuterats och debatterats vilka regler som gäller och hur den moderna utryckningsförar- utbildningen ska formuleras och genomföras. Trots detta finns idag ingen enhetlig nationell förarutbildning för ambulanssjukvårdare. Detta är såväl intressant som allvarligt med tanke på de risker som höghastighetskörning innebär för ambulanssjukvårdare, patienter och medtrafikanter. Det är således anmärkningsvärt, vilket här tål att återupprepas, att det utifrån flera per- spektiv (ambulanssjukvårdarens, patientens och medtrafikanternas) att det inte ställs lika 363 Ambulanskrascher – ett dolt folkhälsoproblem och högriskområde inom försäkringsbranschen höga krav på förarutbildning av utrycknings- fordon som det gör avseende de medicinska kraven och det prehospitala omhändertagan- det på till exempel en skadeplats. Var och en måste alltid i ambulansskadesammanhang frå- ga sig vad vinsten respektive förlusten är med hur en ambulans har bemannats. På ett enkelt sätt kan detta formuleras som att en mycket kompetent ambulanssjuksköterska samtidigt kan ha en mycket begränsad förarskicklighet i avancerade trafiksituationer. Internationellt har forskning bedrivits uti- från flera perspektiv på ambulansolyckor. Främst har sådan forskning genomförts i USA (Levick et al, 1998; Levick, 2000; Levick och Blatt, 2001; Levick, 2003; Levick, 2005). Skandinavisk forskning har hittills varit täm- ligen begränsad. I Finland har två studier av ambulans- och polisrelaterade skadehändel- ser i vägtrafiken bland annat uppmärksammat olycksrisker och försäkringskostnader (Nuu- tinen,1992; Karttunen, 2003). Sedan år 2002 genomförs ambulansskadestudier vid Göte- borgs universitet (Lundälv, 2002; Lundälv, 2003; Lundälv, 2004, Lundälv, 2005). Ambu- lanssjukvårdarens utsatthet i ambulansarbetet och de oförberedda momenten har i Sverige uppmärksammats i två doktorsavhandlingar (Aasa, 2005; Wireklint-Sundström, 2005). Bilden av svensk ambulansflotta Hur ser då den svenska ambulansflottan ut? Med ambulansflotta avses här den markbund- na ambulansverksamheten, alltså ambulans- fordon i vägtrafiken. Vid Göteborgs universitet har under åren 2002-2005 bedrivits ambulansskadestudier utifrån ett nationellt ambulansskadeprojekt vid Institutionen för socialt arbete. För att teckna en bild av förhållandena inom den svenska ambulansverksamheten genomfördes inledningsvis en enkätstudie. En enkät utsän- des elektroniskt via e-post till samtliga ambu- lanshuvudmän i landet under hösten 2002. Med huvudmän avses här verksamhetschefer och ambulansöverläkare i landet. I enkäten efterfrågades om uppgifter avseende skadeut- veckling, skadeincidens, skadefrekvens och skaderegistrering av ambulansolyckor. Ett mycket begränsat antal enkäter returnerades av huvudmännen. Majoriteten av huvudmän- nen hade ingen eller mycket ringa uppfattning om skadeutvecklingen inom den egna am- bulansverksamheten. Resultatet måste ses som mycket anmärkningsvärt eftersom man har ett arbetsgivaransvar för ambulansfordon, arbets- miljö- och arbetsvillkor för ambulanssjukvår- dare samt för patientsäkerheten i samband med olika transportuppdrag. I studien användes istället registreringsupp- gifter från Trafikregistret inom Vägverket. Härigenom har det varit möjligt att söka fram samtliga ambulansfordon i Sverige som varit registrerade i yrkestrafik och ordinär trafik. Följande figur redovisar fördelningen av re- gistrerade respektive icke-registrerade (av- ställda) ambulansfordon år 2005. I juni 2005 fanns totalt 746 registrerade ambulansfordon som var registrerade i kategorin yrkestrafik. Totalt 242 ambulanser var avställda av olika skäl (t.ex. på grund av krascher) medan 215 fordon tillhörde kategorin övriga. 20% 62% 18% Avställda Yrkestrafik Övriga Källa: Trafikregistret, Vägverket, Lundälv, 2005. Ambulansflottan uppdelad på ambulansfordon registrerad i yrkestrafik respektive avställda fordon 364 Ambulanskrascher – ett dolt folkhälsoproblem och högriskområde inom försäkringsbranschen Bilden av ambulansflottan är komplex av flera olika skäl. Att så många verksamhets- chefer och ambulansöverläkare inte kunde medverka i undersökningen förklarades bland annat med tidsbrist, bristande statistikföring, bristande resurser för att sammanställa statis- tik samt dåligt samvete för att ordentliga ruti- ner för skaderapportering och statistikföring saknades. Förutom olika förklaringar till att skadeutvecklingen inom den egna fordon- sparken ej kunde beskrivas så finns här även en annan komplex förklaring till detta till- stånd. Ambulansverksamheterna i landet ser mycket olika ut och är därmed svårjämförbara med varandra. För det första bedrivs ambu- lanssjukvården i olika regi. Situationen såg år 2003 ut enligt följande. Tio av landets lands- ting bedrev ambulanssjukvården helt och hål- let i egen regi. I övriga landsting bedrivs sjukvården genom en blandning av olika al- ternativ (t.ex. kommunal räddningstjänst, an- nan privat entreprenör). För att ge ett exempel på en komplex bild av en ambulansflotta i en region kan nämnas Västra Götalands Regio- nen där ambulanssjukvården drivs i egen regi samt av kommunal räddningstjänst men även av 15 helt fristående privata entreprenörer (Socialstyrelsen, 2004). Förutom att det finns olika entreprenörskap inom ambulanssjukvården så är detta även en verksamhet som berör ett stort antal anställda, patienter och anhöriga. Enligt en mätning som Socialstyrelsen genomförde år 2003 finns det totalt 3 990 sjuksköterskor och ambulanssjuk- vårdare i Sverige (Socialstyrelsen, 2004). Högriskfordon på försäkrings- marknaden De ambulansfordon som idag (2005) finns inregistrerade som yrkestrafik och annan tra- fik i vägtrafiken är försäkrade hos flera olika försäkringsbolag i Sverige. Omkring tio för- säkringsbolag har försäkrat ambulanser i lan- det. Fordonens fördelning på de största för- säkringsbolagen redovisas i följande Figur 1. Sammanställningen visar att det främst är Trygg-Hansa, Länsförsäkringar och IF Ska- deförsäkringar som har majoriteten av ambu- lansfordon försäkrade. För dessa tre bolag handlar det totalt om 1010 fordon vilket mot- svarar 84 procent av samtliga ambulansfor- don i landet vilket är totalt 1206 fordon. Med högriskfordon avses här utrycknings- fordon som används inom ambulans-, polis- och räddningstjänstverksamheterna. Polisfor- 413 365 9 232 1 3 4 1 0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 Tr ygg- Hansa Länsf örsäkringar Kammarkollegiet IF Sockenbolagen V olvia Folksam Saluansvar Förs äk rinng sbolag n Figur 1. Ambulansfordon försäkrade i de olika försäkringsbolagen. Källa: Trafikregistret, Vägverket, Lundälv, 2005. 365 Ambulanskrascher – ett dolt folkhälsoproblem och högriskområde inom försäkringsbranschen ningen av de fem största bilmodellerna var följande tabell: Bilmodell Antal VW 14 Volvo 348 Nilsson S80 37 Mercedes 598 Chevrolet 126 1123 Källa: Trafikregistret, Vägverket, Lundälv, 2005. Det är intressant att notera att det används många olika bilmodeller inom den svenska ambulanssjukvården. Fordonen kan även in- delas i grupperna personbilsambulans respek- tive storbilsambulans, där det handlar om större viktklasser (totalvikt). För den moder- na ambulanssjukvårdaren handlar det om att vara bekant med flera olika bilmodeller och fordonsklasser. En annan intressant iakttagel- se som är möjlig att göra utifrån den framtag- na ambulansstatistiken är att ambulansfordon i Sverige är målade med flera olika färger. Till skillnad från räddningstjänstfordon och polis- don är emellertid exkluderade i föreliggande studie. Samtliga polisfordon i Sverige är för- säkrade hos Kammarkollegiet. I Sverige har tidigare aldrig någon samman- ställning genomförts av ambulansfordon, de- ras karaktäristika och modernisering beskri- vits. Som tidigare uttalats i artikeln får detta ses som anmärkningsvärt eftersom det hand- lar om en vital samhällsfunktion, höghastig- hetsfordon och betydande försäkringsvärden inom såväl personskadeområdet som inom det materiella (fordon) försäkringsområdet. En sammanställning av den svenska ambu- lansflottan under de senaste tio åren visar att det skett en påtaglig modernisering av ambu- lansfordonen. Som framgår av Figur 2 finns i Sverige totalt 561 ambulansfordon registrera- de i vägtrafiken med årsmodellerna 2000- 2005. Detta motsvarar 60 procent av samtliga ambulansfordon som finns inregistrerade hos Vägverkets Trafikregister med årsmodeller åren 1995-2005 (n=926). Mercedes och Volvo tillhör de bilmodeller som är mest vanligt förekommande som am- bulansfordon enligt 2005 års statistik. Fördel- Källa: Trafikregistret, Vägverket, Lundälv, 2005. Antal 45 63 70 14 0 47 12 1 92 13 4 82 49 83 0 2040608010 120140160 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Figur 2. Moderniseringen av den svenska ambulansflottan åren 1995-2005 (antal nyregistrerade ambulansfordon fördelade på årsbasis). 366 Ambulanskrascher – ett dolt folkhälsoproblem och högriskområde inom försäkringsbranschen bilar kan ambulanser vara målade med fler än 10 olika färger. Alla dessa olika färger (som skiftar beroende på vilken huvudman som äger ambulansfordonen) ställer naturligtvis krav i trafikmiljöerna hos medtrafikanterna att de ska kunna känna igen och reflektera över att det verkligen är en ambulans som närmar sig, till exempel vid en korsning. Den- na rikliga färgflora blandas även i trafikmiljön genom att det även händer att ambulanser från våra grannländer, exempelvis från Norge, transporterar patienter in i Sverige. Därmed kan ambulansfordon från flera olika nationa- liteter på samma gång operera i det offentliga gaturummet. I tabellen nedan redovisas de mest vanliga färgbeskrivningarna inom svensk ambulanssjukvård. Ambulansfordon, synbarhet genom färg, försäkrade i olika försäkringsbolag. Okänd 9 Ljusgrå 1 Blå 1 Silver 3 Mellanröd 1 Grå 2 Mellangrön 3 Grön 2 Röd 4 Vit 58 Ljusgul 20 Gul 387 Flerfärg 714 Källa: Trafikregistret, Vägverket, Lundälv, 2005. Slutsatser I framtiden torde det vara allt väsentligt att i skadeforskning utgå från den skadeinforma- tion som finns hos de olika försäkringsbo- lagen om ambulanskrascher. Först då kan en faktisk bild av kostnader för fordons- respek- tive personskador vid utryckningskrascher beskrivas exakt. En sådan kunskap torde vara viktig för såväl varje enskilt försäkringsbolag som för hela försäkringsbranschen. Hur ser då kostnaderna ut för ambulanskrascher? Några data eller statistik inom detta område finns ej tillgängligt. Internationella erfarenheter av försäkringskostnader i samband med luftbu- ren ambulans (ambulanshelikopter) visar på relativt höga kostnader. För att reducera lidande och kostnader i samband med ambulansolyckor är det viktigt att skadereducerande åtgärder vidtas i de olika ambulansverksamheterna runtom i landet. Naturligtvis finns det flera tänkbara åtgärder som till exempel: a) införande av en medveten och tydlig skade- registrering samt statistiksammanställning av ambulansrelaterade skadehändelser, olyckor och incidenter i samband med sjuk- transporter och utryckningskörning. b) uppföljningssystem för kraschkonsekven- ser för ambulanssjukvårdare, patienter, med- åkande anhöriga i ambulans samt för med- trafikanter som drabbats av skadehändel- sen. c) översyn av incidentrapportering till Social- styrelsens riskdatabas och Lex-Maria- anmälningar i samband med ambulansrela- terade skadehändelser i vägtrafiken. d) en ökad kommunikation via massmedia om ambulansrelaterade krascher och olyckor kan bidra till en ökad kunskap hos allmän- het och presumtiva patientgrupper om ris- ker, möjligheter och skadeprevention i sam- band med ambulanstransporter i samhället. Tack Denna studie har genomförts vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet åren 2002-2005. Ett tack riktas till Skyltfonden vid Vägverket i Bor- länge som lämnat forskningsstöd till studien samt till Trafikregistret vid Vägverket. Under 2005 har en ny ambulansstudie inletts som ska baseras på försäk- ringsbolagens skadeuppgifter om kraschmoment, kraschprevention och kostnader inom fordons- och personskadeområdet. 367 Ambulanskrascher – ett dolt folkhälsoproblem och högriskområde inom försäkringsbranschen Kraschöversikt. Exteriör och interiör fotodokumentation av kraschade ambulanser. Bilderna åskådliggör en kraschad ambulans som uppgivits haft en hastighet mellan 150-170 km/h vid en frontalkollision med en traktor. Foto: Gert Molin. 368 Ambulanskrascher – ett dolt folkhälsoproblem och högriskområde inom försäkringsbranschen Referenser Aasa, U. (2005). Ambulance work. Relationships between occupational demands, individual char- acteristics and health-related outcomes. Doctoral thesis, Department of Surgical and Perioperative Sciences, Sports Medicine and Surgery, University of Umeå and Centre for Musculoskeletal Research, University of Gävle, Sweden. Albertsson, P, Björnstig, U, & Falkmer, T. (2003). The Haddon Matrix, a Tool for Investigating Seve- re Bus and Coach Crashes. International Journal of Disaster Medicine, Vol. 2, pp. 109-119. Albertsson, P., Falkmer, T., Kirk, A., Mayrhofer, E., & Björnstig, U. (2005) Case study: Three Rollover Coach Crashes in Sweden - Injury Outcome, Mecha- nisms and Possible Effects of Seat Belts. Submit- ted. Backman, K., Albertsson, P., Pettersson, S., and Björnstig, U. Report from a major traffic incident: The Severe Coach Crash in Ängelsberg, Sweden, 2003 (2005). International Journal of Disaster Medicine. In press. Albertsson, P., Björnstig, U., & Falkmer, T. (2003). The Haddon Matrix, a Tool for Investigating Seve- re Bus and Coach Crashes. International Journal of Disaster Medicine, Vol. 2, pp. 109-119. Albertsson, P., & Falkmer, T. (2004). Is there a pattern in European bus and coach incidents? A literature analysis with special focus on injury causation and injury mechanisms, Accident Analy- sis and Prevention vol 37/2 pp. 225-233. Andersson, A.-L. (2003). Psychosocial Factors and Traffic Injuries. With special emphasis on conse- quences, risk factors for complications, influence of alcohol and benefits of intervention. Doctoral thesis, Department of Orthopaedics, Institute of Surgical Sciences, The Sahlgrenska Academy at Göteborg University, Göteborg, Sweden. Björnstig, U. (1998). Skadeprevention – en historisk återblick och aktuell uppdatering. Umeå: Olycks- analysgruppen, rapport nr 75, Norrlands universi- tetssjukhus. Björnstig, U, Albertsson,P, Björnstig, J, Bylund, P.O, Falkmer, T, & Petzäll, J (2005). Injury Events among Bus and Coach Occupants – Non-crash Injuries as Important as Crash Injuries. IATSS Research. Vol.29, No.1. Bylund, P.O. (2000). Akuta skador – med betoning på arbetsskador och långtidskonsekvenser (Injuries – with emphasis on occupational injuries and long- term consequences). Doctoral thesis. Department of Surgical and Perioperative Sciences, Surgery, Umeå University. Elvik, R, Truls, V. (2004).The handbook of road safety measures. Elsevier Science Ltd. Amster- dam. Evans, L. (2004). Traffic Safety and the Driver. New York: Van Nostrand Reinhold. Franke, A, Arvidsson,M. (2002). Vägtrafikolyckor. En studie med bilförare som varit involverade i en trafikolycka. IPD-rapport Nr 2002:07, Göteborgs universitet, Institutionen för pedagogik och didak- tik (Stiftelsen Länsförsäkringsbolagens forsknings- fond). Haukeland, J.V. (1996). Welfare consequences of injuries due to traffic accidents. Accident Analysis and Prevention 28: 63–72. Karttunen, R. (2003). Poliisiautojen ja – moottoripy- örien vahinkotutkimus 1998-2001. Poliisiosaston julkaisusarja 3/2003. Helsinki: Sisäasiainministe- riö. Lereim, I. (1984). Traffic Accidents and Their Con- sequences. Thesis, Faculty of Medicine, Trond- heim, Norway. Levick, N (2005). Are We Safe in Our Rigs?? Ambu- lance Transport Safety and Crashworthiness. 7th Annual Trauma Symposium, Atlantic City. Levick, N. (2003). New Safety Initiatives in Ambu- lance Transport – Measuring and Managing Ha- zards, Risk and Crashworthiness Outcomes in the EMS Environment. Dept of Pediatrics, Harlem Hospital Center and Columbia University. Associ- ation for the Advancement of Automotive Medici- ne 47 th Scientific Annual Conference September 22-24, 2003, Lisabon Portugal (presented paper, in press). Levick, N, Blatt,A. (2001). Occupant Protection & Ambulance Crash Worthiness. Presented at the Air Medical Transport Conference (AMTC), Septem- ber 23-26, 2001, Orlando, FL. Levick, N. (2000). Ambulance Transport and The Automotive Safety Paradigm: Crashworthiness for 911? Dept of Emergency Medicine, Johns Hopkins University. CenTIR Grand Rounds, ECMC Confe- rence Center, Buffalo, NY (presented May 2000). Levick, N. (2000). Ambulance Transport and the Automotive Safety Paradigm: Crashworthiness for 911? Johns Hopkins University (presented May 5, 2000). Levick, N, Winston, F, Aitken, S, Freemantle, R, Marshall, F, Smith, G. (1998). Development and Application of a Dynamic Testing Procedure for Ambulance Pediatric Restraint Systems, Society of Automotive Engineering Australasia March/ April 1998;58:2:45-51. 369 Ambulanskrascher – ett dolt folkhälsoproblem och högriskområde inom försäkringsbranschen Lundälv, J. (1998). Förmåga till välfärd. Trafikskada- des upplevelser och liv – ett drama om bemästring. Doktorsavhandling. Socialpolitiska institutionen, Helsingfors universitet. Stockholm: Bokförlaget T Fischer & Co. Lundälv, J. (2003). Trafikskadades integritet och rättssäkerhet gentemot massmedier på skadeplat- ser – en forskningsöversikt av rättsregler, etik och normer. Scandianvian Insurance Quarterly 2004; 84:2: 165-173. Lundälv, J. (2003). Ambulansrelaterade skadehän- delser i Norden – ett okänt folkhälsoproblem. Ska- deincidens och sociala långtidskonsekvenser för ambulanssjukvårdare och patienter. Opublicerat Paper presenterad vid 20:e Nordiska Socialhögs- kolekonferensen i Helsingfors den 16-18 augusti 2003, Svenska Social- och Kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet, Socialpolitiska institu- tionen vid Helsingfors universitet, Forsknings- och utbildningscentret Palmenia vid Helsingfors uni- versitet. Lundälv, J. (2003). Ambulansrelaterade skadehän- delser i Sverige - metodologisk reflexivitet i en retrospektiv skadestudie. Skadeincidens, kostna- der och konsekvenser. Oral Presentation, TTAD 2003 – Traffic, Trauma and Disaster Medical Con- ference, Umeå June 2-4 2003. Lundälv, J. (2004). Emergency medical vehicle col- lisions (EMVC) – practical and prospective stan- dardization of injury-reporting in Sweden. Poster vid 3rd International Conference on Traffic & Transport Psychology – ICTTP 2004 (Internatio- nal Association of Applied Psychology (IAAP), Nottingham September 4-9 2004. Lundälv, J. (2004). Emergency Medical Vehicle Col- lisions (EMVC), trauma nurses and mass media. Poster at The Society of Trauma Nursing European Conference, Köpenhamn, Denmark September 16- 18 2004. Lundälv, J. (2004). Döds- och skadetal vid ambulans- relaterade skadehändelser åren 1991-2004: en re- trospektiv studie av 58 ambulanskrascher i Sverige. Poster vid Svenska Läkarsällskapets Riksstämma i Göteborg 24-26 november 2004. Lundälv, J. (2004). Det nordiska dödsvållandet – etiologi, erkännande och dom. Scandianvian Insu- rance Quarterly 2004;85:4:344-352. Lundälv, J. (2005). Involuntary Manslaughter in Nordic Road Fatalities: Frequency, Long-Term Consequences, Social Work Interventions, and Social Support in the Nordic Welfare States. Scien- tific Paper to be presented at the 13th International Conference on Road Safety on Four Continents, to be held in Warsaw, Poland, 5–7 October 2005. Lundälv, J. (2005). Uagtsomt manddrab i trafiken – en kunskapsöversikt. Paper presenterat vid Trafik- dage på Aalborg Universitet 22-23 augusti 2005, Danmark. Lundälv, J. (2005) Ambulanskrascher (EMVC) i in- ternationell belysning – en litteraturgenomgång av fenomenet EMVC och en kunskapsöversikt av intresse för skaderegistrering inom EMVC-områ- det i Sverige åren 1990-2005. Akuttjournalen. The Scandinavian Journal of Trauma and Emergency Medicine 2005; 13(3): 148-158. Nuutinen, J. (1992). Sairasautojen vahinkotutkimus. Liikennevakuutusyhdistys, Vakuutusyhtiöiden lii- kenneturvallisuustoimikunta, VALT, Helsinki. Nygren, Å, Magnusson, S, Grant, G. (2000). Nack- skador efter trafikolyckor. Lund: Studentlitteratur. Ottosson, J-O, Ottosson, H, Ottosson, M, Åsgård, U. (2004). Akut psykiatri. Tredje upplagan. Stock- holm: Liber förlag. Socialstyrelsen. (2004). Meddelandeblad – Svensk ambulanssjukvård 2003. Sammanställning av kart- läggningen med kommentarer. Thorson, J. (1975). Long-term Effects of Traffic Accidents. Doctoral Thesis, Karolinska Institutet, Stockholm. Whiplash-kommissionen. (2005). Whiplash-kommis- sionens slutrapport. Stockholm: Whiplash-kom- missionen. Wireklint-Sundström, B. (2005). Prepared to be un- prepared: A phenomenological study of assess- ment`with a caring approach and how it can be learned in the ambulance services. Acta Wexionen- sia nr. 64/2005. Doctoral Thesis. Växjö, Sweden.