Vid klimatmötet i Paris enades världens ledare om målet att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Att begränsa koldioxidutsläppen för att nå detta mål innebär att vi inte kan använda alla de fossila fyndigheter som finns bekräftade och värderade som tillgångar hos bolag på börser världen över. Är det här en värderingsbubbla som inte har spruckit?
En global budget för koldioxidutsläpp för att begränsa uppvärmningen
De flesta undersökningar inom temat använder sig av 2-gradersmålet, eftersom det är målet man har talat om tidigare. Forskare vid Potsdaminstitutet för klimatpåverkan har gjort en analys av sambandet mellan utsläpp av växthusgaser och sannolikheten att vi kan hålla oss under 2-gradersmålet. Studien från 2009 kom fram till att om vi under perioden 2000 – 2050 släpper ut 1000 gigaton koldioxid är sannolikheten att vi håller oss under målet ungefär 75%. Om vi begränsar utsläppen under samma period till cirka 1440 gigaton koldioxid är sannolikheten att vi håller oss under målet ungefär 50%.[1]
Om vi från den här budgeten drar bort det vi redan hade hunnit släppa ut fram till 2011, hade vi redan då hunnit släppa ut ungefär 282 gigaton av dessa genom förbränning av fossila bränslen, och ytterligare cirka 39 gigaton koldioxid har släppts ut genom att vi har avverkat skogsområden. Vi har alltså under tio år förbrukat ungefär en tredjedel av vår budget, och det återstår ungefär 680 gigaton koldioxid om vi ska ha 75% sannolikhet att klara 2-gradersmålet.
Endast en fjärdedel av bekräftade fyndigheter kan användas
Om vi ser till alla de fyndigheter av olja, kol och gas som är kända i dagsläget, summerar dessa till ungefär 2900 gigaton koldioxid[2]. Om vi antar att vi lyckas begränsa användningen av fossila bränslen i nivå med vad som krävs för att uppnå målet om 2 graders uppvärmning, kan aktörerna bara utvinna och sälja en fjärdedel av sina tillgångar. Investerare i dessa bolag har alltså en finansiell risk att 75% av det fossila bränslet blir obrännbart och alltså värdelösa tillgångar. Bland klimatforskare och hållbarhetsanalytiker har denna övervärdering på marknaden döpts till ”the carbon bubble”.
Med hänsyn taget till kostnad för utvinning, infrastruktur och handel, har forskare analyserat hur detta obrännbara bränsle sannolikt kommer att fördelas mellan olika typer av fossila tillgångar. För att leva upp till 2-gradersmålet måste 35% av dagens bekräftade oljefyndigheter, över 50% av de bekräftade gasfyndigheterna och nästan 90% av de bekräftade kolfyndigheterna stanna under marken. Den största risken för en koldioxidbubbla finns alltså hos bolag med stora koltillgångar, men även oljebolag måste alltså i genomsnitt avstå från 35% av de oljetillgångar de bekräftat att de har hittat.
The Carbon Underground 200 listar de 100 största kolbolagen och 100 största olje- och gasbolagen i världen, baserat på storleken av deras bekräftade fyndigheter. Dessa bolag hade i februari 2011 bekräftade tillgångar motsvarande 7,42 biljoner dollar. Geografiskt är Ryssland (253 gigaton koldioxid), USA (156,5 gigaton koldioxid) och Storbritannien (105,5 gigaton koldioxid) de marknader som har störst exponering mot denna risk. Börserna i London, Sao Paulo, Moskva, Australien och Toronto har cirka 20-30% av deras marknadsvärde kopplade till fossila bränslen.
Tar marknaden risken på allvar?
Faktum är att fossilfria investeringar har varit på stark frammarsch på sistone. Framförallt har kol exkluderats, till exempel har olika större svenska aktörer beslutat om:
- Handelsbanken: De aktiva fonderna investerar inte i bolag som utvinner kol. Bolag som genererar kraft får ha högst 10% kraftgenerering från kolkraft. Indexfonderna utesluter bolag vars omsättning består till 50% eller mer från utvinning av kol eller kolkraft
- SPP / Storebrand exkluderar bolag som har 30% av sina intäkter eller mer exponerade mot kol
- Swedbank reducerar successivt sin exponering, och kommer inte att investera i bolag med över 30% av omsättningen från produktion av kol
- Nordea exkluderar bolag med mer än 75% intäkter från kol, och som inte har möjligheter att förändra sin affär
- SEBs fonder investerar inte i noterade bolag vars omsättning från utvinning av förbränningskol överstiger 20 %.
Är detta i huvudsak ett riskbaserat agerande, eller en effekt av trenden med hållbara investeringar i sparprodukter? Av de bolag som skriver om beslutet är SPP den aktör som refererar till att kolbolag kan ha politiska vindar emot sig, övriga hänvisar enbart till att kol är det mest skadliga fossila bränslet.
Begreppet koldioxidbubbla slog igenom i november 2011 i en rapport från the Carbon Tracker Initiative. Mycket har hänt med marknaden för fossila bränslen sedan dess. Priset på kol har sjunkit med cirka 60%, medan priset på de största kolbolagen har minskat med cirka 67%. Flera av dessa bolag har drabbats hårt av det stora prisfallet på kol, några på gränsen till konkurs. Under samma period har även oljepriset sjunkit kraftigt, drygt 50%. Ser man till de största oljeproducenterna har deras marknadsvärde i snitt sjunkit med cirka 40%. Från de här siffrorna är det svårt att avgöra hur stor del av värderingsminskningen som har att göra med att priserna har sjunkit, och hur stor del som har att göra med att marknaden antar en mindre produktion än tidigare. Det är dock svårt att se att dessa prisnedgångar speglar en minskning av kolförbränning med 90%, respektive 30% av oljetillgångarna.
Ett 1,5-gradersmål är en skärpning av det tidigare diskuterade 2-gradersmålet, och borde alltså leda till förväntningar om ytterligare begränsningar i utvinning av fossila bränslen. Samtidigt har priset på de stora olje- och gasbolagen i skrivande stund stigit med nästan 10% sedan dess[3], i takt med att oljepriset har återhämtat sig något.
Vi ser också tecken på att marknaden inte bekymrar sig särskilt mycket över kommande regleringar i kommentarer och analyser från aktieanalytiker som bevakar oljebolag. Dessa analyser fokuserar framförallt på OPEC, råvarulager och den globala konjunkturen, som viktigaste parametrar för oljebolagens värderingar.
Spelteori som förklaring till oljepriset
En alternativ förklaring är att det redan är koldioxidbubblan som vi ser håller på att spricka, fast på ett annat sätt än beräknat, och med en tillfällig rekyl i utvecklingen. Vi lärde oss i skolan att karteller bara fungerar så länge det finns ett tillräckligt stort antal perioder kvar att spela. Om det bara finns ett spel att spela kommer aktörerna inte ha något incitament att hålla sitt löfte, utan det är bättre att bryta löftet och vinna hela marknaden. En alternativ förklaring till olje- och kolprisernas nedgång skulle alltså kunna vara att aktörerna inser att de inte kommer att kunna utvinna och sälja sina bokförda tillgångar, så att det är bäst att utvinna så mycket som möjligt medan det fortfarande går.
Tiden får utvisa! Men kom ihåg, att om det här är en bubbla som på ett eller annat sätt är på väg att spricka borde vi vara glada om den gör det. Eftersom det skulle innebära att vi faktiskt lyckas behålla kolet under marken.