Otillåten handel – om risk och risktransferering

23 NFT 1/2000 Avsikten med denna artikel är att dels försöka belysa den operationella risk som samman- fattningsvis benämns otillåten handel, dels redogöra för varför detta fenomen inte omfat- tas av en traditionell brottsförsäkring eller i förekommande fall ansvarsförsäkring för ren förmögenhetsskada. Dessutom kommer artikeln att avslutnings- vis behandla de nya försäkringsprodukter som nu finns att tillgå för att skydda sig mot denna exponering. Utgångspunkten för denna artikel kommer att vara otillåten handel hos finansiella insti- tutioner, men resonemangen nedan är i stort tillämpliga för alla företag som sysslar med handel i värdepapper, valutor, råvaror och liknande. Vad är och vad kännetecknar otillåten handel? Det har varit svårt att undgå de braskande tidningsrubriker och den intensiva media- bevakning som följt i kölvattnet efter avslö- jad otillåten handel, där resultatet varit enorma förluster samt i vissa fall även svanesång för de institutioner som drabbats. Oaktat detta underlättas förståelsen av en kortfattad redo- görelse för ett antal fall av otillåten handel. Barings Futures Ltd (Barings) Under perioden 1993 till början av 1995 var Nick Leeson anställd som general manager och chefshandlare för Barings verksamhet på SIMEX (en derivatbörs i Singapore där handel Otillåten handel – om risk och risktransferering Under den sista 10-års perioden har ett oroväckande stort antal uppmärksammade förluster inträffat för fi- nansiella institutioner och industriföretag vad avser otillåten handel. Detta fenomen gäller såväl internatio- nellt som i Sverige. Om enbart de kända och väl doku- menterade händelserna under detta decennium varit försäkrade fullt ut skulle försäkringsmarknaden drab- bats av skador överstigande 50 miljarder SEK. För Sverige enskilt är motsvarande belopp cirka 1,5 miljard SEK. Sedan slutet av 1997 har delar av den internatio- nella försäkringsmarknaden visat sig villig att försäkra denna mycket speciella typ av operationell risk och reella möjligheter till risktransferering finns nu att tillgå på marknaden. av jur. kand. Henrik Rydén, JLT Financial Solutions AB Henrik Rydén 24 sker fysikt mellan börsmedlemmarna). Nick Leesons huvudsakliga uppgift var att till- sammans med Barings kontor i Tokyo be- driva arbitrage mellan olika typer av derivat som handlades gemensamt på både SIMEX och börsen i Osaka, vilken är en elektronisk handelsplats. Av skäl som är okända, eller i vart fall omtvistade, började Leeson under våren 1993 att – i strid såväl med interna instruktioner som Barings verksamhets- beskrivning ingiven till SIMEX – ta speku- lativa och osäkrade positioner för Barings räkning i marknaden. De förluster som upp- kom undanhölls bankens ledning och reviso- rer genom användandet av ett särskilt s.k. ”error account”. När marknaden gick emot Leeson och SIMEX krav på marginalsäkerheter ökade drastiskt började Leeson sälja s.k. ”stradd- les”, en spekulativ placering i optioner som å ena sidan ger stora intäktsströmmar, vilket var nödvändigt för att möta marginalsäker- hetskraven från SIMEX, men å andra sidan är förenande med stor risk eftersom förluster uppstår om marknaden rör sig i endera rikt- ningen. I samband med jordbävningen i Kobe föll Nikkei index dramatiskt och situationen blev därmed ohållbar för Leeson. Barings förlust uppgick vid utgången av februari 1995 till 1,3 miljarder USD. Barings såldes för ett engelskt pund den 6 mars 1995 till den holländska banken ING. Deutsche Morgan Grenfell (DMG) I september 1996 upptäcktes förluster på cirka 700 miljoner USD i ett antal aktiefon- der som Peter Young var ansvarig kapitalför- valtare för. Förlusterna hade uppkommit ge- nom att Young hade blivit övertygad om att han väsentligen kunde höja värdetillväxten genom att investera i ett antal noterade och onoterade utvecklingsföretag, företrädesvis inom IT-sektorn. Dessa investeringar stod i direkt strid med de riktlinjer som DMG hade ställt upp och de undanhölls för banken ge- nom ett komplicerat nätverk av bolag i Luxem- burg, som ägde de otillåtna aktierna för DMGs räkning. Det kan här vara av intresse att nämna att flera av de aktuella investeringarna var i svenska företag och en mäklarfirma med kontor i Stockholm och London var instru- mentell i både försäljningen av aktierna och troligen även avseende konstruktionen av bolagskedjan i Luxemburg. DMGs moder- bolag Deustche Bank fick skjuta till 700 miljoner USD för att hålla de drabbade kun- derna till banken skadeslösa. Den inblandade mäklarfirman blev föremål för både Finans- inspektionens och den engelska motsvarig- hetens intresse. Som kuriosa kan nämnas att Young den första rättegångsdagen lät med- dela att han ville bli tilltalad som Miss Young och att Young vid samma tillfälle var utstyrd i klänning, läppstift och röd peruk. Noka Securities A/S (Noka) Noka, en norsk motsvarighet till en svensk fondkommissionär, försattes i konkurs den 24 april 1997 som en direkt följd av otillåtna s.k. blankningsaffärer i Ericssonaktier. Noka bedrev, tillsammans med sedvanligt aktie- mäkleri, viss handel för egen räkning. En del av denna handel för egen räkning bedrevs direkt av bolagets verkställande direktör – Bengt Almgren. Nokas egenhandel innefat- tade bl.a. att Almgren under tidsperioden juli 1996 till och med januari 1997 spekulerade genom att låna ett betydande antal Ericsson- aktier från svenska fondkommissionärer och banker i förhoppning att ett framtida kursfall skulle medföra vinster. Kursen på Ericsson- aktien steg dock väsentligt, vilket istället ledde till förluster. Vid ett styrelsemöte i Noka den 12 september 1996 konstaterades att bolaget lånat omkring 625.000 Ericsson- aktier och styrelsen beordrade Almgren att stänga positionen så fort som möjligt med konstaterad förlust. I efterhand visade det sig emellertid att Almgren inte avslutade posi- tionen utan istället fortsatt spekulationen 25 genom att endast genomföra vissa fiktiva transaktioner för att ge styrelsen intrycket att den öppna positionen avslutats. Den 24 april 1997 uppgick Nokas tillgångar till strax under 3 miljoner NOK och skulder- na till cirka 300 miljoner NOK. Bengt Alm- gren dömdes i Oslo tingsrätt till fyra och ett halvt års fängelse den 1 oktober 1997. Avslutningsvis kan nämnas att dessa otill- låtna blankningsaffärer inte endast medförde att Noka gick i konkurs utan även ledde till betydande förluster för ett antal kunder till Noka. Förlusterna för kunderna uppkom genom att Almgren, för att möta de stigande kraven på marginalsäkerheter, använt sig av berörda kunders värdepapper, vilka förvarades i olika depåer hos Noka som säkerhet för Nokas blankningsaffärer för egen räkning. Svenska exempel Sverige har under det sista decenniet haft ett antal fall av otillåten handel. De största och mest kända har varit Alfred Berg, Skanska och nu senast Nordbanken. Nordbanken drab- bades för övrigt av en betydande förlust redan 1994. Förlusten inträffade i bankens dåva- rande dotterbolag Carnegies norska verk- samhet inom räntehandel. Vad gäller Nord- banken senaste fall av otillåten handel och Alfred Berg pågår fortfarande polis- och åkla- gares utredning och något åtal är ännu inte väckt. Samtliga ovan angivna fall är väl beskriv- na av massmedia, varför någon närmare be- skrivning inte görs i denna artikel. Gemensamma nämnare för otillåten handel och ”rogue traders” Kännetecknande för otillåten handel är att en anställd givits vissa definierade arbetsupp- gifter och därmed följande fastställda och givna befogenheter samt att sagda bryts upp- såtligen av den anställde i direkt strid med företagsledningen givna instruktioner. Det andra kännetecknet är att agerandet inte görs för personlig vinning (jag lämnar här diskus- sionen därhän om bonus, tantiem eller befor- dran som förekommit från tid till annan), dvs. det är inte fråga om bedrägeri eller förskingring eller annat vinningsbrott. Vad kännetecknar då en ”rogue trader” (den engelska termen ”rogue” förklaras en- ligt Oxford Dictionary med följande träffan- de synonym: ”Wild animal driven or living apart from herd and of savage temper”) och otillåten handel? Ett försök till karakteristika för ”rogue traders” och anledningen till att otillåten handel ökat dramatiskt under det sista decenniet har gjorts av Mr Simon Green- ley – partner i den engelska advokatfirman Reynolds Porter Chamberlain – och lyder fritt översatt som följer: • Individens karaktär. Handlare är profes- sionella risktagare med ett enormt självförtro- ende och en oförmåga att erkänna misstag (läs förluster). De motiveras av tradingkultu- rens speciella belöningssystem där individu- ella resultat ofta ligger till grund för höga bonusutbetalningar. De betraktas av sin arbetsgivare som stjärnor med därav följande bristande kontroll, och obekväma frågor ställs inte. Den ökade handeln för egen räkning. Banker och andra finansiella institutioners har höjt riskprofilen i verksamheten under de sista femton åren genom en markant ökad handel för egen räkning. En stor del av de stora internationella bankernas vinster ema- nerar nu från s.k. ”proprietary trading” i motsats till tidigare fee- och kommissions- baserad affärsverksamhet. Derivatmarknadens explosion och kom- plexitet. Gemensamt för de riktigt stora för- lusterna (Barings, Daiwa och Sumitomo) är att de alla uppkommit genom användningen av olika derivatprodukter eller i vart fall 26 genom att sagda använts för att dölja upp- komna förluster. Derivat innehåller ofta häv- stångseffekter och således är möjligheten att under en kortare tidsperiod åstadkomma dra- matiska förluster större. Det torde också vara på det sättet att komplexiteten i vissa derivat- produkter gör det svårt för ledningen att förstå de underliggande transaktionerna. Det sistnämnda torde särskilt gälla de s.k. ”over the counter” (OTC) derivat som inte är ”mar- ked to market” och där således publika pris- noteringar saknas. Kontroll och revision. En gemensam näm- nare i många av de välkända fallen är att handlaren kringgått bankens interna kon- trollsystem och att ledningens kontroll har varit bristfällig. I vissa fall har också handla- ren varit ansvarig både för ”front”- och ”back office”, d.v.s. ingen fristående person har granskat genomförda transaktioner. Varför omfattas inte otillåten handel av traditionella försäkringar? I Sverige är uppsåtliga behörighets- eller befogenhetsöverskridanden som skadar huvudmannen straffbara i enlighet med reg- lerna i Brottsbalkens 10 kap 6 § – trolöshet mot huvudman. Historiskt tillhandahöll ett antal svenska försäkringsbolag en brottsför- säkring där omfattningsbestämmelsen helt enkelt räknade upp ett antal i Brottsbalken angivna förmögenhetsbrott, däribland tro- löshet mot huvudman. Det sistnämnda änd- rades genom att en text om personlig ekono- misk vinning fördes in i omfattningsbestäm- melsen i början av detta decennium. Min uppfattning är att det uppenbarligen var på det sättet att de svenska försäkringsgivare som tillhandahöll den ursprungliga om- fattningen inte förutsåg den exponering detta medförde. Efter ett antal traumatiska skador hos svenska försäkringsbolag – som vi idag skulle benämna otillåten handel – fördes texten om personlig ekonomisk vinning in för att utestänga otillåten handel och för den delen även otillåten kreditgivning. Problemställningen Utgångspunkten är således att traditionella brottsförsäkringar stipulerar ett personligt vinningsrekvisit, vilket får effekten att befo- genhets- eller behörighetsöverskridande av anställda utan direkt personlig ekonomisk vinning inte täcks av de traditionella försäk- ringar för brott som finns på marknaden. Detta vad gäller handel för egen räkning. En likadan utgångspunkt gäller även för tredje mans skador där befogenhets- eller behörighetsöverskridanden av anställda drab- bar tredje man vid handel för annans räkning eller kapitalförvaltning. Ansvarsförsäkring för ren förmögenhetsskada undantar i sin tur normalt uppsåtliga, grovt vårdslösa och brotts- liga handlingar, vilket får till följd att otillå- ten handel normalt inte omfattas av denna försäkringsform. Även med en mycket bred s.k. ”Dishonesty Extension” kopplad till en ansvarsförsäkring för ren förmögenhetsskada, når försäkrings- tagaren normalt inte ända fram. Detta på grund av att utvidgningen normalt på nytt anknyter till rekvisitet personlig ekonomisk vinning för att vara gällande. Försäkringsmarknaden i London har ut- tryckt den förevarande situationen, fritt över- satt, som ”det oförsäkrade området mellan en brottsförsäkring och en ansvarsförsäkring för ren förmögenhetsskada”. Som substitut till traditionell försäkring har vissa institutioner använt sig av – och använder sig fortfarande av – alternativ risktransferering, företrädes- vis via s.k. finita försäkringsprogram kombi- nerat med risktagande i det egna captivebola- get. Även s.k. ”dual”- eller ”triple trigger” lösningar har förekommit, där inslag av otil- låten handel varit närvarande. 27 Försäkring för otillåten handel Under slutet av 1994 började ett antal försäk- ringsmäklare, försäkringstagare och försäk- ringsgivare att fundera på hur en försäkring för otillåten handel skulle kunna se ut och hur den skulle prissättas. Några av de mer kom- plicerade knäckfrågorna, förutom den rena villkorstexten, var dels det faktum att karak- tären på skador inom otillåten handel skiljer sig från traditionella brotts- och ansvarsska- dor genom dess signum av förhållandevis låga frekvens och katastrofexponering, dels frågan om marknadskapacitet. De stora insti- tutioner som visade intresse för risktransfere- ring var endast intresserade om försäkrings- marknaden kunde tillhandhålla tillfredsstäl- lande kapacitet. I slutet av 1997 såldes den första försäk- ringen i världen med ett uttalat skydd för otillåten handel. Försäkringstagaren var en svensk finansiell institution. Leading Under- writer för försäkringen var ett ledande Lloyd´s syndikat inom området finansiella institutio- ner. Detta följdes någon månad senare av en stor amerikansk bank, Chase, som ingick försäkringsavtal. Leading Underwriter även för detta försäkringsavtal var ett Lloyd´s syn- dikat. Idag finns två olika lösningar vad avser otillåten handel; den ena är en rent nordisk produkt, den andra är en internationell lös- ning. Produkterna är framtagna med två olika Lloyd´s syndikat som Leading Underwriter. Den nordiska kännetecknas av den direkta kopplingen till den svenska Brottsbalkens kapitel 10 § 6, trolöshet mot huvudman, samt det faktum att den täcker både handel för egen räkning och handel/kapitalförvaltning för annans räkning. Den kännetecknas också av att den normalt ingår i paketlösning, där traditionell brottsförsäkring och ansvarsför- säkring för ren förmögenhetsskada också ingår. Denna lösning har idag en marknads- kapacitet på ca 500 miljoner SEK. Den ursprungliga internationella produk- ten kännetecknas av att den endast avser handel för egen räkning samt att själva om- fattningsbestämmelsen är definierat ”as the act itself”, d.v.s. utan koppling till särskilt i lagtext definierat brott. Anledningen till det- ta är att bl.a. Storbritannien saknar motsva- righet till Sveriges och andra länders s.k. rena trolöshetsbrott. Produkten riktar sig i första hand till de stora internationella ban- kerna och andra stora institutioner och är tänkt att marknadsföras som en fristående produkt, separerad från övriga brotts- och ansvarsförsäkringar. Marknadskapaciteten är idag ca 500 miljoner USD. Summerat kan konstateras att en fungera- de marknad nu finns för att transferera expo- nering vad avser otillåten handel. Detta gäller både mindre och större försäkringsköpare. Viktiga aktörer på försäkringsmarknaden utanför Lloyd´s deltar idag, även om de allra flesta försäkringsavtal leds av de ursprungliga syndikaten på Lloyd´s. Det kan slutligen noteras att priserna för risktransferering har varit i markant fallande under 1999. Avslutningsvis kan nämnas att den 29 november 1999 offentliggjorde det Houston- baserade amerikanska energiföretaget Plains All American Pipeline L.P., dotterbolag till Plains Resources Inc., att en av deras olje- handlare åsamkat bolaget förluster om 160 miljoner USD genom otillåten handel i olje- derivat på New York Mercantile Exchange under perioden april till november 1999. Bolaget ligger i skrivande stund i förhand- lingar med sina kreditgivare och aktieägare om en räddningsplan.