EU och hållbarhetsfrågorna

 
Regelutvecklingen inom hållbara finanser går i rasande fart. I mars 2018 presenterade Europeiska kommissionen en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, avsedd att underlätta investeringar i hållbara projekt och tillgångar inom hela EU. Sedan dess har ett stort antal åtgärder genomförts. Under hösten väntas de första regelverken att träda i kraft. 
 
Hur långt har arbetet kommit? Vi har frågat Sara Bergström, som bevakar de här frågorna för Svensk Försäkrings räkning.
 
– Sammantaget rör det sig om hela 27 initiativ, på tio olika områden. Ett första lagstiftningspaket lades fram redan i maj förra året. Det bestod av tre helt nya förordningar och två ändringsförslag i befintlig lagstiftning. Samtliga förslag, utom taxonomiförordningen – dvs. EU:s gemensamma klassifikationssystem för hållbara aktiviteter – är nu på väg att träda i kraft. Därutöver har kommissionen fortsatt att pricka av sin handlingsplan i snabb takt. Vi på Svensk Försäkring följer det här arbetet, men har valt att fokusera på de sju områden som är mest relevanta för försäkringsbranschen.
 
Här är de olika områden som Svensk Försäkring följer (område 3, 5 och 6 i handlingsplanen berörs inte):
 

1. Utveckla enhetligt klassifikationssystem för hållbar tillväxt (taxonomi)

Det här handlar om att ta fram ett EU-gemensamt klassifikationssystem som anger vad som är en miljömässigt grön aktivitet. Tanken är att detta ska underlätta för investerarna. Den tänkta förordningen  är på övergripande nivå, men ska kompletteras med mycket omfattande detaljregler. Dessa kommer att ta flera år att utveckla.
 
– Taxonomin har blivit mycket mer komplicerad än väntat. Vår bedömning är också att den blir förhållandevis smal och att relativt få aktiviteter i näringslivet kommer att kvalificera sig som miljömässigt hållbara. I stor utsträckning handlar det om vilken typ av produkter som företagen tillverkar.  Det pågår en diskussion om användbarheten av taxonomin. En investerare investerar inte i delar av ett företag, utan i aktier och obligationer. Det gäller därför att kunna visa hur ”taxonomi-compliant” ett företag är och det är i slutänden något som faller på företaget självt att göra. En sådan bedömning är svår för en utomstående investerare att göra. 
 
Sara pekar på att det redan i dag finns ett direktiv som heter Non-financial Reporting Directive. Det är implementerat i svenska lag via årsredovisningslagen.
 
– I det här fallet är det fråga om icke-bindande riktlinjer, men enligt dessa uppmanas företag att rapportera i vilken utsträckning de uppfyller taxonomin. Det tycker vi är bra, även om det inte löser alla problem. Det är fortfarande många tillgångar som försäkringsföretagen investerar i, som det inte kommer att finnas uppgifter om, t.ex. statsobligationer eller globala aktier. 
 

2. Utveckla standards och märkning för gröna finansiella produkter

Här det fråga om att utveckla en EU-standard för gröna obligationer. EU-kommissionens tekniska expertgrupp la fram ett förslag om detta i juni i år och nu arbetar kommissionen vidare med förslaget. Det lutar åt att det kommer att bli ett frivilligt ramverk som emittenter kan följa för att attrahera investerare.  
 
Dessutom pågår ett arbete att utveckla en EU-gemensam miljömärkning av finansiella produkter i stort. Denna vänder sig i första hand till konsumenter och är tänkt att underlätta för dem att fatta gröna investeringsbeslut. Arbetet bedrivs inom ramen för EU:s officiella miljömärke EU Ecolabel och ett förslag väntas bli klar i mitten av 2020.
 

4. Integrera hållsbarhetsaspekter vid investeringsrådgivning

Här handlar om att rådgivarna ska ta hänsyn till kundernas hållbarhetspreferenser. Detta regleras genom ändringar i IDDs och MiFIDs regler om den lämplighetsbedömning som ska göras när man lämnar råd om finansiella produkter. 

 – Förslagen inom det här området är i princip klara, men har inte formellt antagits än. Först måste den så kallade disclosureförordning, som finns med under område 7, träda ikraft. Det beror på att vissa av de begrepp som används i ändringsförslagen för IDD och MiFID hänvisar till definitioner som anges i disclosureförordningen.
 

7. Tydliggöra institutionella investerares och kapitalförvaltares skyldigheter

Disclosureförordningen tar upp vilken hållbarhetsrelaterad information som ska lämnas till kunderna. Om försäkringsföretaget har hållbara produkter, måste detta anges i t.ex. förköpsinformationen. 
Disclosureförordningen väntas träda i kraft i höst, men fortfarande återstår en hel del arbete med att ta fram detaljregler för förordningen. 
 
– Eftersom det är fråga om en förordning, är den direkt tillämpbar i svensk rätt. Det finns en del otydligheter i förslaget till ny förordning, men förhoppningsvis blir det tydligare i detaljreglerna. För försäkringsbranschen är det viktigt att reglerna blir till nytta för kunden.
 
En annan arbetsström i EU-kommissionens arbete handlar om hur hållbarhetsrisker/faktorer kan integreras i försäkringsföretagens investeringsprocess (Solvens II) och distribution (IDD). Här lämnade den europeiska försäkring- och tjänstepensionsmyndigheten EIOPA råd till EU-kommissionen i april i år, med förslag på vissa ändringar i de delegerade förordningarna under Solvens II som IDD. Genom dessa införs explicita krav på försäkringsföretagen att ta hänsyn till hållbarhetsfaktorer. 
 

8. Integrera hållbarhetsaspekter i tillsynskraven (rörelseregelverket)

Den fråga som ställs inom det här området är bl.a. om det ska ställas olika kapitalkrav för gröna och bruna produkter. Kommissionen har bett EIOPA om en ståndpunkt, som ska lämnas i september 2019. Resultatet kan komma att användas i den översyn av Solvens II, som beräknas vara klar i slutet av 2020.
 

9. Skärpta informationskrav om hållbarhet och mer robusta redovisningsbestämmelser

Inom redovisningsområdet pågår en rad initiativ. Bland annat beslutade EU-kommissionen i juni i år om uppdaterade riktlinjer för företags hållbarhetsrapportering (icke-finansiell rapportering). Dessa avsåg företagens klimatrapportering.
 
Andra initiativ på området är:
• Kommissionen håller på att ta fram en s.k. fitness check om finansiell rapportering, där bl.a. direktivet för icke-finansiell kan komma att ses över. 
• Kommissionen har inrättat ett så kallat European Corporate Reporting Lab, som ska främja innovation och bästa praxis inom redovisningsområdet. 
• Kommissionen har begärt att EFRAG (European Financial Reporting Advisory Group) ska beakta hur nya och ändrade IFRS-standarder påverkar hållbara investeringar. Detta bottnar i att olika länder har skilda värderingar av hur finansiella tillgångar värderas. I Sverige värderas sedan länge finansiella tillgångar enligt marknadsvärde, vilket gör att det här är en icke-fråga hos oss.
 

10. Främja hållbar bolagsstyrning och minska de negativa konsekvenserna av kortsiktighet på kapitalmarknaderna

Kommissionen ska skriva en rapport om möjliga sätt att främja bolagsstyrning som bättre gynnar hållbara investeringar och har därför bett EIOPA om tekniska råd när det gäller kortsiktighet på kapitalmarknaderna. Det kan t.ex. handla om negativa konsekvenser som uppkommer i spåren av kvartalsrapporteringen.
 
– Det är oklart vilka styrmedel som EU-kommissionen överväger att tillgripa för att motverka det de kallar kapitalmarknadernas kortsiktighet.  Vissa regler finns redan idag, exempelvis krav på tre års frysning av bonusutbetalningar, konstaterar Sara Bergström. Man måste också komma ihåg att kortsiktiga affärer inte enbart är av ondo, eftersom de bidrar till likviditeten på marknaderna. Kapitalförvaltare har även ett uppdrag gentemot sina kunder att generera god avkastning på kundernas sparande.
 

Positiva till regleringarna

Hur ser då de svenska försäkringsföretagen på de regleringar som sker inom ramen för EU, frågar vi henne.
 
– Generellt kan man säga att bolagen är positiva till regleringarna. De tycker det är bra att det ställs krav. Sverige ligger redan idag långt framme, men i andra EU-länder kan det bli tuffare att leva upp till kraven.
 
Hon tror inte resultatet nödvändigtvis blir att investerarna väljer att flytta sitt kapital från ett företag till ett annat. Istället räknar hon med att de befintliga företagen kommer att förändra sin produktion, t.ex. att gå från tillverkning av fossildrivna bilar till el-bilar, eller från tillverkning av traditionellt stål till fossilfritt stål.
 
– På det sättet kommer starka och långsiktiga investerare att hjälpa industriföretagen att ställa om sig till en hållbar produktion, vilket är bra, menar Sara Bergström till sist.
 

Kritik mot handlingsplanen

Men det finns också debattörer, som riktar kritik mot EU-kommissionens handlingsplan. Så här skriver Frank Wettlauffer -- co-founder av FNG, den branschorganisation som främjar hållbara investeringar i Tyskland, Österrike och Schweiz -- i nyhetsbrevet Absolut Reseach:
 
”Promoting sustainable finance won’t help fight climate change and allowing or encouraging policymakers to pursue that agenda could actually hinder sustainable development.
As appealing as the idea of steering capital towards sustainable investments was, doing so did not stand to mobilise much additional capital to finance sustainability projects in the real economy.
As long as a company or project was legally sound and promising, it should be able to secure financing commensurate with the risks involved, regardless of whether the investment was sustainable or not.
 
If politicians wanted to channel more capital in favour of sustainable investments in the real economy then they would need to change the policy frameworks so that these became more profitable. The money would then come by itself.”  
 
Det är intressant att se hur en tillskyndare av hållbara investeringar, delvis har ändrat uppfattning om hur vi når dithän.