Kommentar till Försäkringsrörelselagen m.m. - En inspektör läser 2:a upplagan av Frostell/Gabrielsson

Artikel forfatter: Jarl Symreng
E-mail: jarl.symreng@fi.se
Utgave:
1, 1995
Sprog: International
Kategori:

84 AKTUELL LITTERATUR Med hänsyn till att det är en andra upplaga av en i vida kretsar redan välbekant lagkommen- tar skall jag i det följande inte göra en sedvan- lig recension av bokens olika avsnitt utan istället kommentera upplagan i belysning av försäkringsverksamhetens förändring genom åren och om möjligt uppfordra till en vidare debatt. Försäkringsrörelse- lagstiftningen En fullständig och en i förhållande till övrig associationsrättslig lagstiftning självständig försäkringsrörelselagstiftning fick vi i Sverige år 1903. Dessförinnan reglerades försäkrings- bolagen genom den allmänna associations- rättsliga lagstiftning som då fanns. Det förtjä- nar påpekas att försäkringslagstiftningen till- kom bl.a. efter kraftfullt initiativ från Svenska Försäkringsföreningen. I en framställning till Kungl. Maj:t år 1878 satte föreningen i fråga om inte ”särskilda lagbestämmelser kunde finnas av behovet påkallade för att på lämpligt sätt ordna försäkringsväsendet och göra det- samma mäktigt av en i god riktning alltjämt fortgående utveckling”. Det kom att dröja 25 år innan framställningen ledde till en särskild och fullständig näringsrättslig reglering av försäkringsrörelsen genom 1903 års lag. Lagstiftningen har därefter blivit föremål för översyn ett flertal gånger. Bland de mest betydelsefulla kan nämnas 1942 och 1945 års försäkringsutredningar, som resulterade i 1948 års lag om försäkringsrörelse respektive vissa av jur.kand. Jarl Symreng, avdelningschef vid Finansinspektionen Jarl Symreng När jag ombads att skriva en recension kände jag viss bävan inför tanken på vad jag skulle kunna tillföra en så klassisk och betydelsefull kommentar som just Appel- toffts, som dessutom uppdaterats av så erkänt kompeten- ta och erfarna personer som Edmund Gabrielsson och Hans Frostell. Gabrielsson, numera ordförande i trafik- skadenämnden och tidigare generaldirektör vid Försäk- ringsinspektionen fram till sammanslagningen med Bankinspektionen och dessförinnan med lång erfarenhet av försäkringsfrågor som bl.a. rättschef i finansdeparte- mentet, och Frostell, numera rådman med lång och gedigen utredar- och lagskrivarerfarenhet från bl.a. den numera klassiska försäkringsverksamhetskommittén samt understödsföreningsutredningen. Kommentar till Försäkringsrörelselagen m.m. NFT 1/1995 En inspektör läser 2:a upplagan av Frostell/Gabrielsson 85 AKTUELL LITTERATUR ändringar som gjordes i samma lag år 1950. Det var då man slutligt avstod från att förstat- liga försäkringsverksamheten och bl.a. inför- de behovsprincipen och skälighetsprincipen i svensk rätt. En annan milstolpe var 1978 års försäkringsrörelseutredning, som hade till uppgift att göra en lagteknisk översyn av de associationsrättsliga reglerna och anpassa dessa till den nya aktiebolagslagen och se över bokförings- och redovisningsreglerna. Arbetet resulterade i 1982 års lag om försäk- ringsrörelse. Det var genom den lagen som vinstutdelningsförbudet för svenska livbolag infördes. Appeltoffts kommentar till FRL Svenska Försäkringsföreningen visade på nytt prov på initiativförmåga genom utgivningen av den för försäkringsjurister oumbärliga kom- mentaren till försäkringsrörelselagen år 1983. Författare till den kommentaren var Olof Appeltofft, sekreterare i 1942 och 1945 års försäkringsutredningar och författare till den tidigare legendariska kommentaren till "Den nya lagen om försäkringsrörelse", som utkom år 1950, samt Birgitta Hahn, sekreterare i 1978 års försäkringsrörelseutredning. Recen- sioner av kommentaren till FRL har lämnats var för sig av Harald Bohman, Skandia, och Erland Strömbäck, Folksam, båda publicera- de i NFT nr 2/1984. Kommentaren till FRL vänder sig till ett stort antal yrkeskategorier inom försäkrings- sektorn och har i synnerhet för försäkrings- jurister kommit att bli ett närmast oumbärligt hjälpmedel i arbetet. Under min karriär inom försäkringsområdet har jag haft stor hjälp av, och under vissa tider dagligen arbetat med kommentaren. Jag kan intyga att den är till lika stor nytta vare sig man arbetar som utredningssekreterare eller expert i en kommitté för försäkringsfrågor, som sak- kunnig på en lagstiftningsenhet, som jurist på ett försäkringsbolag eller som inspektör vid Finansinspektionen. Regleringen av försäkringsrörelsen är emel- lertid en rörlig materia. Trots att endast ca tio år förflutit sedan kommentaren utgavs måste man konstatera att den har kommit att på sina ställen bli något föråldrad. Man bör dock i detta sammanhang hålla i minnet att den gavs ut under en tid, då försäkringsverksamheten ännu var relativt statisk. Avreglering var vid denna tidpunkt något man bara hade börjat prata om, och en harmonisering med den västeuropeiska integrationen var då långt ifrån aktuell. Andra upplagan När avregleringen väl började i mitten av 1980-talet skedde detta med en rasande fart. Först försvann behovsprincipen och riks- bankens placeringsrestriktioner. I slutet av decenniet kom den för svenska förhållanden helt nya försäkringsform, som på svenska kom att kallas fondförsäkring. Den hade bara ett par år dessförinnan med kraft avvisats av försäkringsverksamhetskommittén och mot- togs inte utan viss skepsis av delar av bran- schen och av Försäkringsinspektionen, som hyste viss oro för pensionsspararnas trygghet i det nya systemet. Jag minns särskilt hur inspektionens ledning bävade för den telefon- storm från oroliga försäkringstagare som kun- de antas drabba inspektionen varje gång bör- sen föll kraftigt. Ungefär samtidigt släpptes mäklarna lösa på den svenska försäkringsmarknaden — en inte i alla avseenden väldisciplinerad kategori, som idag tar en oproportionerligt stor del av Finansinspektionens tillsynsresurser i anspråk och som inger mig större oro än fondförsäk- ringen i dess helhet. Vid denna tid upphävdes vidare de uråldriga pantsättningsreglerna, varigenom tillgångar som svarade mot grund- bundna försäkringstekniska skulder skulle låsas in i valv med två lås till vilka nycklarna förvarades, den ena hos bolaget och den andra 86 AKTUELL LITTERATUR hos en av Försäkringsinspektionen särskild förordnad nyckelpiga (direktör på Bank- inspektionen). Något år in på det nya decenniet kom branschglidningslagstiftningen varigenom banker och försäkringsbolag tilläts äga var- andra. Med ingången av år 1994 blev de delar av EG-lagstiftningen som omfattas av EES- avtalet implementerad i svensk rätt. Vi fick nya försäkringsklasser och för första gången uttryckliga solvensregler och regler om gräns- överskridande verksamhet m.m. Allt detta har Frostell/Gabrielsson på ett synnerligen kompetent och förtjänstfullt sätt arbetat in i andra upplagan. Dessutom har en välbehövlig uppfräschning skett i fråga om gällande praxis och en inarbetning gjorts av föreskrifter och allmänna råd utgivna av Finansinspektionen. Läsaren lämnas härutöver på ett lättillgäng- ligt sätt upplysning om tillägg och ändringar i lagstiftningen, som kan förväntas inom över- skådlig framtid. Så har t.ex. översiktligt redo- visats de kommande reglerna i tredje genera- tionens försäkringsdirektiv rörande bl.a. placeringsregler och hemlandstillsyn. På motsvarande sätt har författarna förutsett att ändringar kommer att ske till följd av redo- visningsdirektivet. Med hänsyn till den osä- kerhet som ännu råder beträffande placerings- och redovisningsreglernas närmare utform- ning har det naturligtvis varit en omöjlig upp- gift att lämna annat än mycket översiktliga upplysningar. Vad jag däremot direkt saknar i kommen- taren är ändringarna på bolagsrättens område rörande bl.a. bestämmelser om bolagens firma (priv. och publ.), regler om fusion, företrädes- rätt vid ökning av aktiekapitalet m.m. (se prop. 1994/95:70). Beträffande kommentarens uppläggning bör nämnas att i andra upplagan har varje sida kompletterats med tydliga hänvisningar till kapitel- och paragrafnummer, vilket avsevärt kommer att underlätta läsarens orientering i texten. Sakregistret är dock något knapphän- digt. En så omfattande och betydelsefull kom- mentar förtjänar ett utförligare register. Den som t.ex. vill veta något om ”sundhet” i för- säkringsverksamheten får finna andra vägar än att slå upp just det ordet via sakregistret. ”Placeringsregler” är också ett för registret obekant begrepp. Försäkringsrörelse i fortsatt förändring Svensk försäkringsrörelse befinner sig i kraf- tig förändring. De omfattande och betydelse- fulla förändringar som förekommit under det senaste decenniet tror jag bara är inledningen till en pågående omvälvning av svensk för- säkringsindustri. De största förändringarna tror jag visserligen kommer att vara av mark- nadsmässig karaktär, men även betydelse- fulla regeländringar står på tur. Närmast väntar naturligtvis implemente- ringen av nyssnämnda tredje generationens försäkringsdirektiv. I skrivande stund håller jag på och korrekturläser utkast till lagrådsre- miss över bl.a. nya placeringsregler, varför kommentaren till nu gällande 7 kap 9 § FRL redan känns hopplöst föråldrad. Vidare torde inom en snar framtid t.ex. vinstutdelnings- förbudet för livbolag komma att upphävas, med därav föranledda ändringar av redovis- ningsregler, regler om tilldelnings- och åter- bäringsteknik, information till försäkrings- tagare, m.m. En annan förändring, som troligen ganska snart kommer att genomföras och som enligt min mening borde ha genomförts redan i samband med behovsprincipens borttagande, är upphävande av skälighetsprincipen. Vad den principen egentligt innebär i hela dess vidd vet jag inte riktigt. Just därför tror jag inte att jag kommer att sakna den när den väl försvinner. Eventuella konsekvenser av att principen tas bort utvecklas inte i kommen- 87 AKTUELL LITTERATUR taren. Principen är emellertid omstridd och konsekvenserna skall inte överskattas. Ett exempel på tillämpningen av skälighets- principen, och som också omnämns i kom- mentaren, är kravet på könsberoende premier i liv- och sjukförsäkring. Av den anledningen har premierna ansetts böra vara olika könen emellan, och det har ansetts vara en inspek- tionens uppgift att utöva en sträng kontroll över att bolagen upprätthåller en åtskillnad mellan könen. Av någon anledning har man inte ansett sig behöva/kunna utöva priskon- troll över andra faktorer, som t.ex. etniskt-, geografiskt- och kulturellt ursprung, rastill- hörighet, civilstånd, rökning och andra lev- nadsvanor och mycket annat, som är statis- tiskt signifikanta och som, om man inte tar hänsyn till dem, de facto kan hävdas innebära en ”oskälig” prissättning. Finansinspektionen tog nyligen konsekvensen av detta genom att fatta ett principbeslut om att inte upprätthålla krav på viss premiedifferens; detta utan att för den skull trassla in sig i frågan vilka intressan- ta skillnader det finns mellan könen. Istället bör överlåtas åt marknaden att själv utveckla produkter och bestämma priser, som har för- utsättningar att bli väl så skäliga som om inspektionen fastställt dem. Tyvärr hann den- na praxisändring inte inflyta i kommentaren. Det hade annars varit intressant att ta del av författarnas kommentarer över denna — i varje fall bland aktuarier märkbart engageran- de — fråga. Ett betydelsefullt område som kommer att bli föremål för omprövning och förändringar är uttolkningen och betydelsen av begreppet sund försäkringsverksamhet. Författarna tar på några ställen upp frågan till diskussion, bl.a. med utgångspunkt i ett rättsprövnings- ärende (RÅ 1990 ref. 106), vari behandlas vilken räckvidd sundhetskravet har som grund för ingripanden från inspektionens och reger- ingens sida, utan att andra bestämmelser än just sundhetsregeln åberopas. Det finns i detta sammanhang anledning nämna att Finansinspektionen nu fastställt allmänna råd om styrning, intern information och intern kontroll inom bl.a. försäkrings- bolag och understödsföreningar. De allmänna råden grundar sig på och knyter an direkt till sundhetsregeln. Ytterligare ett antal allmänna råd är att vänta rörande kontroll av olika riskområden. Syftet är givetvis att allmänt öka bolagens medvetenhet om olika risker och förbättra kontrollen av dessa och att därmed skapa en högre etisk branschstandard. Inspek- tionen är givetvis medveten om att den önska- de förändringen hade varit enklare att genom- föra om uttryckliga lagregler funnits på områ- det, t.ex. om inspektionens rätt att utfärda utfyllande föreskrifter om innebörden av sund- hetsbegreppet. Vad i övrigt gäller Finansinspektionens praxis m.m. kan nämnas att ett 20-30-tal före- skrifter och allmänna råd inom försäkrings- området är, eller kommer inom en snar fram- tid att vara, föremål för översyn till följd av de snabba förändringarna. Mot bakgrund av den pågående dynamiska förändringen av svensk försäkring kan man tycka det vara djärvt att nu komma ut med en ny upplaga av kommentaren. Appeltofft/Hahn kunde år 1984 inte ana den formliga explosion av förändringar som skulle komma att prägla försäkringsverksamheten det följande decen- niet. Det var nog tur det, annars hade de kanske inte vågat ge ut kommentaren. Och tänk vilken stor nytta svensk försäkring ändock haft av den, trots den gradvisa föråldringen. Mot denna bakgrund är jag särskilt tacksam för att Frostell/Gabrielsson haft modet att ge sig i kast med uppgiften. Även om stora och betydelsefulla förändringar står för dörren är jag övertygad om att vi inom försäkrings- sektorn, på samma sätt som beträffande 1:a upplagan, kommer att ha stor glädje och nytta av den förnyade och genomarbetade kom- mentaren.