Dödlighetsundersökningar görs regelbundet med hjälp av livbolagens aktuarier. I slutet av september publicerade Svensk Försäkring en ny sådan undersökning. Vi har träffat Harry Wide, tidigare chefsaktuarie för Försäkringsaktiebolaget Skandia, för att samtala om vilken nytta sådana här undersökningar har för en aktuarie.

Harry fick sin utbildning dels på Lunds universitet, där han läste matematik, dels på Stockholms universitet, med inriktning på matematisk statistik och försäkringsmatematik. Efter det skaffade han sig en lång erfarenhet som aktuarie. Hela trettiosex år hann det bli, innan det var dags för pension. Men intresset för aktuarieyrket, och vad som händer inom det, lever fortfarande kvar hos honom.

Antalsdödlighet eller ekonomisk dödlighet?

Vilken användning har då en aktuarie av dödlighetsundersökningarna?

─ Man kan säga att vi använder dem primärt vid premiesättning, reservsättning, återbäring samt för prognoser av olika slag, berättar Harry.

Undersökningsresultatet anpassas till det egna försäkringsbolaget. För att beräkna sannolikheten att en person i en viss åldersgrupp ska avlida inom, låt oss säga ett år, använder aktuarien sig av något som kalla Makeham-formeln. Tidigare gjordes den här beräkningen med hjälp av tabellverk, men idag sker det på digital väg.

Det är viktigt att skilja mellan antalsdödlighet och ekonomisk dödlighet, som är två centrala begrepp. Antalsdödlighet är ett mått på hur många personer som dör inom en viss befolkningsgrupp under en viss tidsperiod. Ekonomisk dödlighet handlar om de ekonomiska konsekvenserna av dödsfall, dvs hur mycket de kostar försäkringsbolagen, samhället eller ekonomin.

─ Hittills har antalsdödlighet varit de mest använda begreppet i dödsfallsundersökningar. Den nu publicerade Svensk Försäkrings Dödlighetsundersökning 2023 (DUS23) baseras på antalsdödlighet. Intresset för dödlighetsundersökningar baserade på ekonomisk dödlighet ökar dock. Efter publiceringen av DUS 23 har Svensk Försäkring publicerat en mindre undersökning baserad på ekonomisk dödlighet men planerar att framöver utvidga den typen av undersökningar.

Ett annat begreppspar som man bör känna till är dödsfallsrisk och livsfallsrisk. Det förstnämnda handlar om när utbetalningen från en försäkring vid dödsfall överstiger försäkringskapitalet. Ett typiskt exempel är när det finns efterlevandeskydd. Livsfallsrisk handlar i stället om att utbetalningarna vid dödsfall upphör helt eller understiger försäkringskapitalet.

En trend som Harry tycker sig se är att den skillnad i livslängdsantaganden som hittills gjorts mellan fondförsäkring och tradlivförsäkring, nu kommer att överges. Överhuvudtaget märker han att det alltmer sker en harmonisering av olika antaganden för livslängd.

Tydlig pandemieffekt

─ Innan jag går in på att kommentera Svensk Försäkrings dödsfallsundersökning, är det viktigt att påminna om att när man gör prognoser kring framtida förändringar av medellivslängden, så är det bara fråga om prognoser De kan lätt kastas omkull eller ändras av oförutsedda händelser och saker som inte är kända i dag. Ett bra exempel på det är covid-pandemin som faktiskt medförde en, visserligen temporär, minskning av medellivslängden, konstaterar Harry.

I den nu aktuella undersökningen, DUS23, har Harry gjort en hel del intressanta iakttagelser.

─ En sådan iakttagelse är just att vi under pandemiåret 2020 fick se en ökad dödlighet för både befolkningen i stort och försäkrade personer. Enligt SCB dör ungefär 90 000 personer per år i Sverige. År 2020 var antalet dödsfall 99 000, dvs. en klar pandemieffekt. Dödligheten har numera i stort sett återgått till det normala.

I undersökningen kan man se en tydlig pandemieffekt bland de personer som är försäkrade. Den förväntade återstående livslängden minskade år 2020 med cirka 0,4 – 0,6 år inom alla avtalsområden – med ett undantag. Det gäller de kommun- och regionanställda männen, där den i stället ökade med 0,3 år.

Minskande skillnad mellan mäns och kvinnors livslängd

I undersökningen konstaterar man att män som fyllt 65 år i genomsnitt förväntas leva tills de fyllt 86,3 år, medan motsvarande ålder för kvinnor är 88,3 år.

─ Skillnaden är alltså två år och bekräftar det man vetat länge, nämligen att kvinnor lever längre än män – även om skillnaden minskat över tid. Här ska dock noteras att detta speglar skillnader för personer som redan fyllt 65 år.

Om man i stället räknar medellivslängden från födseln, är skillnaden större. Harry har också granskat en undersökning från SCB, där man undersökt hur den återstående medellivslängden ökat över tid och även gjort prognoser framåt i tiden. I likhet med vad som kan konstateras i Svensk Försäkrings dödlighetsundersökning minskar skillnaderna mellan kvinnors och mäns återstående livslängder successivt.

─ Mellan 1970 och 2022 skedde en kraftig ökning av medellivslängden räknat från födseln, som ökade från 77 år till närmare 85 år för kvinnor och från drygt 72 år till drygt 81 år för män. Det innebär en ökning med närmare åtta år för kvinnor och nio år för män.

Fram till 2070 beräknas en ytterligare ökning av medellivslängden räknat från födseln äga rum. För kvinnor beräknas den öka till 89,8 år och för män till 87,7 år, d v s den kommer att öka med 5 år för kvinnor och 6,6 år för män.

─ Det innebär att skillnaden mellan kvinnors och mäns medellivslängd krymper till drygt två år jämfört med skillnaden fyra år som gällde år 2022.

Försäkrade personer har längre livslängd

Om vi vänder tillbaka till Svensk Försäkrings undersökning, kan man där konstatera att personer som är försäkrade har en längre förväntad livslängd än den som gäller för hela befolkningen. För män är skillnaden 0,9 år, medan den för kvinnor är 0,2 år. Man konstaterar också att det finns ganska stora skillnader mellan olika kategorier av försäkrade beroende på vilket avtalsområde de tillhör.

Allra längst förväntas personer med frivilligt tecknade, ej kollektivavtalade, tjänstepensionsförsäkringar leva. Kvinnor, som fyllt 65 år och som tillhör denna kategori, förväntas leva till 89,6 års ålder medan män förväntas leva till 88,5 års ålder.

I undersökningen delas de anställda som har tjänstepension in i fyra olika kollektivavtalsområden: arbetare, tjänstemän, kommun- och regionanställda och övriga anställda med tjänstepension. Här konstateras att kategorin arbetare har den kortaste livslängden, därefter följer kommun- och regionanställda som lever kortare tid än tjänstemännen, medan övriga anställda lever längst.

─ Man vet att personer i kategorin Övriga anställda ofta har en god ekonomi och det är sedan tidigare känt att personer med god ekonomi ofta har en bättre hälsa än genomsnittet.

(Artikeln bygger till viss del på en krönika som Harry Wide skrev för ProSkandia och som återfinns på föreningens hemsida.)