Återförsäkring av offshoreindustrin

77 NFT 2/1994 Återförsäkring av offshoreindustrin — en marknad som krävt sina offer av Heikki Dennerström, brandingenjör, Trygg-Hansa* Marin utvinning av olja och gas är en i högsta grad riskfylld verksamhet som kräver investeringstunga och tekniskt komplexa anläggningar med lokalisering ute på de öppna haven. Karakteristiskt för offshoreanläggningar är bl.a. en koncentration av mycket stora egendomsvärden till be- gränsade ytor och behov av avsevärd finansiell försäk- ringskapacitet för individuella anläggningar. Under 1980-talet strömmade mycket kapital in på den internationella återförsäkringsmarknaden. Det var kutym att alla försäkringsbolag också skulle ägna sig åt återför- säkring samtidigt som den traditionella marknaden, Lloyd’s i London, översvämmades av riskvilligt kapital från olika syndikat och välbärgade privatpersoner. Mellan 1988 och 1992 drabbades offshoreindustrin av ett antal mycket svåra olyckor, vilka resulterade i betydande förluster för återförsäkrarna på marknaden. Traditionellt hög avkastning Den årliga avkastningen från återförsäkring av offshoreanläggningar var generellt mycket god under 1970- talet och fram till 80-talets senare hälft. Respekten för riskerna inom offshoreindu- strin bidrog till att engagemanget från återför- säkrarna var relativt begränsat, ännu en bit in på 1980-talet. Under 1980-talets mitt började dock för- säkringsmarknaderna ändra attityd och många syndikat såg nu möjligheten att få mycket god avkastning på satsat kapital genom att gå in och medverka i återförsäkringen av den snabbt växande internationella offshoreindustrin. Fram till 1988 hade en världskapacitet, av- seende återförsäkring av offshoreanläggning- ar, om totalt 3 miljarder US dollar byggts upp. Den kraftiga tillströmningen av kapital till återförsäkringsmarknaden innebar samtidigt att premienivåerna började sjunka och att vinstmarginalerna blev lägre för försäkrings- givarna. Med den uppbyggda kapaciteten möjlig- gjordes näst intill full försäkringstäckning av egendomsvärdet för de största enskilda an- läggningarna inom offshoreindustrin — pro- duktionsplattformarna i Nordsjön. * Heikki Dennerström, var nordisk försäkringsstipendiat i Norge 1993. Heikki Dennerström 78 Offshore-/kärnkraftsindustrin Under slutet av 80-talet var den uppbyggda världskapaciteten inom offshoreindustrin tre gånger så hög som motsvarande kapacitet för kärnkraftsindustrin. Den mindre kapaciteten för kärnkraftssek- torn speglade sig i en försiktigare underwrit- ingpolicy hos återförsäkrarna , vilken bl.a. var en effekt av de de inträffade kärnkraftsolyck- orna i Harrisburg 1978 och Tjernobyl 1986. Kärnkraftsindustrin var också mer ”öppet” försäkrad i varje land genom specifika försäk- ringspooler där varje aktörs nettoandel var känd. Excess of Loss Merparten (90 %) av kapaciteten inom off- shoreindustrin låg på återförsäkringskontrakt och mycket vanligt bland dessa var s.k. Ex- cess of Loss-försäkringar. En Excess of Loss-försäkring är en icke proportionell återförsäkring som känneteck- nas av att återförsäkraren förbinder sig att, för en enskild risk eller ett helt försäkringsbe- stånd, överta ansvaret för den del av varje under kontrolltiden inträffad enskild skada som ligger över ett i återförsäkringsavtalet angivet belopp. Kumulriskerna Många av försäkringsgivarna tecknade också förutsättningslöst återförsäkring utan att be- akta risken för de potentiella kumulativa ris- ker som dessa försäkringsåtaganden innebar. På en och samma oljeborrplattform kunde man finna aktörer som fanns med på flera återförsäkringskontrakt, vilket innebar att man riskerade mycket höga ersättningsanspråk i händelse av en större skada på plattformen. Modulernas lokalisering på den östra fasaden av produktionsplattformen Piper Alpha. Piper Alpha 79 Sent på kvällen den 6 juli 1988 inträffade en explosion i modul C på Nordsjöplattfor- men Piper Alpha. Ett gasläckage hade uppstått i den process- modul där den utvunna oljan komprimerades till gas för vidare transport i pipelines till fastlandet. Den utströmmande gasen antändes av pro- cessutrustning i modulen och gasmolnet ex- ploderade. Den första explosionen följdes av en serie av bränder och nya explosioner, vil- ket resulterade i att stora delar av plattformen penetrerades av flammor och brandgaser på några få minuter. Övertrycket från explosionerna och den starka värmestrålningen från de efterföljande kolvätebränderna medförde att plattformens huvudkonstruktion rämnade och sjönk ned i havet redan tre timmar efter den första explo- sionen Underhållsarbeten hade pågått dagarna innan olyckan varför brandpumparna till det automatiska brandsläckningssystemet var ställda i manuellt läge. Påslaget för dessa fanns i kontrollrummet i modul D men tryckvågen från explosionerna raserade brandväggen mellan modul C och D varför åtkomst av påslaget omöjliggjordes. Det mycket snabba brand- och explosions- förloppet bidrog till att 165 av de totalt 226 personer som fanns på plattformen omkom. Flertalet av dem blev instängda i personal- och rekreationsutrymmena medan ett 20-tal förolyckades då de bl.a. tvingades hoppade ned från helikopterdäcket beläget drygt 50 meter över vattenytan. De materiella skadorna uppgick till 1,5 mil- jarder US dollar och anhöriga till de omkom- na erhöll drygt 300 miljoner US dollar i ersätt- ning via den ansvarsförsäkring som var teck- nad. Detta var den första stora olyckan i en serie mellan 1988 och 1992, som kraftigt skulle slå hål på återförsäkringskapaciteten inom off- shoreindustrin. Nordsjöplattformarna Oljeborrplattformarna i Nordsjön opererar på djup upp till 300—400 meter, vilket innebär att dessa plattformar är de största i sitt slag i världen. En ansenlig del av plattformarnas konstruk- tion befinner sig därmed under vattenytan, vilket medför mycket stabila konstruktioner resistenta mot även extrema väderleksförhål- landen En indikering på Nordsjöplattformarnas enorma storlek gavs när underredet till pro- duktionsplattformen Sleipner sjönk då den, hösten 1991, skulle anslutas till själva platt- formen under monteringen ute till havs. Den 200 000 ton tunga bottenkonstruktio- nen gav nämligen utslag på Richterskalan när den träffade botten utanför Norges kust. ”100-årsstormen” Redan 1979 varnade experter för riskerna med den s.k. ”100-årsstormen” — dvs en storm som är så kraftig att den sannolikt bara uppträder en gång per 100 år. Denna menade man skulle kunna ge omfat- tande skador på inte bara en plattform utan på flera plattformar och på flera fält i den poten- tiella stormens färdriktning. Mexikanska golfen En väsentlig skillnad mellan offshoreanlägg- ningarna i Nordsjön och Mexikanska golfen är djupet vilket de opererar på. Produktionsplattformarna i Nordsjön ope- rerar på flera hundra meters djup medan medel- djupet vid de stora oljefälten i Mexikanska golfen är mellan 15 och 20 meter. Plattfor- marna i ”golfen”är följaktligen mycket min- dre än de i Nordsjön. 80 Höjdskillnaden medför att stabiliteten mot vindkrafter är sämre för anläggningarna i ”golfen” då deras mindre bottenkonstruktio- ner medför att tyngdpunkten ligger högre ovanför vattenlinjen. Orkanen ”Andrew” Hösten 1992 besannades experternas farhå- gor kring den s.k. ”100-årsstormen”när orka- nen Andrew genom sin framfart raserade an- senliga delar av Floridas ostkust. Efter att ”Andrew” hade dragit fram över ”golfen” kunde man konstatera att 49 platt- formar hade blivit totalskadade och att ytter- ligare ett hundratal plattformar hade fått all- varliga skador på processutrustning, pipeli- nes och andra vitala anläggningsdelar. Som mest uppmättes hastigheter på 460 km/h i vindbyarna och totalt uppgick skador- na efter orkanen ”Andrew” till drygt 3 miljar- der US dollar. Efter att orkanen hade bedarrat framkom att flera försäkringsgivare ej hade bektat den kumulativa risken med att vara med på flera återförsäkringskontrakt inom områden som låg i en potentiell orkans verkansområde. Den sargade återförsäkringsmarknaden De stora olyckorna inom offshoreindustrin mellan 1988—92 medförde att återförsäk- ringsmarknaden skakades av de mycket känn- bara finansiella förlusterna som uppstått. Till följd av detta sjönk återförsäkringska- paciteten på den skandinaviska marknaden med drygt 40 % mellan 1992 och 1993. I Skandinavien slutade därmed tre av totalt sju försäkringsbolag med återförsäkringsverk- samhet av offshorerelaterad industriaffär. På världens största enskilda återförsäkrings- marknad, Lloyd’s i London, vittnar tomma våningsplan om ruinerade återförsäkringssyn- dikat och personliga konkurser. Lloyd’s anrika återförsäkringsmarknad har sedan begynnelsen inbjudit privatpersoner att vara med och teckna återförsäkring inom fö- rekommande områden. Kriterierna för delaktighet i transaktioner- na har varit att man har kunnat redovisa en förmögenhet över en av Lloyd’s stipulerad nivå. Hos denna grupp återfinns idag flera fall av personliga tragedier där man genom spe- kulation nu förlorat stora delar av sina förmö- genheter. Scandinavian offshore capacity (MUSD ) Company 1992 1993 Gjensidige 25 25 Protector 0 5 Samvirke 22,5 Har lämnat marknaden Star 16,5 Har lämnat marknaden Trygg Hansa/High Tech 36 Har lämnat marknaden Uni Storebrand 120 85 Vesta 34 34 Återförsäkringskapaciteten på den skandinaviska marknaden mellan 1992 och 1993 uttryckt i miljoner US dollar. 81 Den tekniska utvecklingen Stora olje- och gasreserver har kartlagts i arktiska vatten och framtida utvinning i dessa områden kommer att medföra produktion under svåra väderleks- och klimatförhållan- den. Nya metoder och ny teknik inom offshore- industrin tillåter redan idag utvinning på havs- djup upp till 600 meter. Landbaserade processoperationer, med av- seende på förädling av råolja och gas kommer i större utsträckning att förläggas ut till fälten, för vidare transport till förbrukarna, via långa pipelinesystem på havsbottnen. Utvecklingen går också mot ett ökat använ- dande av processanläggningar belägna på havsbottnen, fjärrstyrd utrustning och beman- nade undervattenfarkoster för processdrift, reparationer och underhåll. Marknaden av idag Det glada 80-talets dagar är förbi då alltför många aktörer förutsättningslöst gav sig in på den internationella återförsäkringsmarknaden. Återförsäkring av offshorerelaterad indu- striell verksamhet kräver inte bara finansiell styrka utan också hög teknisk kompetens och specialistkunnande. Försäkringsengagemanget gentemot off- shoreindustrin bestäms primärt utifrån tek- niska bedömningar. Då dessa ofta faller utan- för konventionella ramar ställs krav på initie- rat och nära samarbete mellan de surveyors, underwriters och brokers som är involverade. Analyserad riskexponering, system för kon- troll av kumulrisker, underbyggda försäk- ringsvillkor, tekniskt adekvata premierater, samlade och snabba flöden av information, samt långsiktighet är samtliga viktiga förut- sättningar för att lyckas på denna internatio- nella och mångfacetterade marknad.