André Tunc - Kärlekens jurist

375 NFT 4/2000 Behöver juristen vara besjälad av kärlek till medmänniskan för att på ett fullödigt sätt kunna uppfylla sina plikter i samhället? Ja, skulle den franske rättsvetenskapsmannen André Tunc ha sagt. Vem var då denne fors- kare, som vågade ge uttryck för en sådan sanning? Tunc disputerade 1941 på en avhandling i kontraktsrätt (Le contrat du garde). 1944, vid 26 års ålder, blev han professor i civilrätt vid universitet i Grenoble, där han förblev till 1958 då han erhöll en professur vid juridiska fakulteten i Paris, efter 1968 Université Pan- théon-Sorbonne, Paris I. Han var juridisk rådgivare åt dels Internationella Valutafon- den i Washington (1947-1950), dels Ekono- miska Kommissionen för Europa i Geneve (1957-1958). I en lång rad akademiska säll- skap över hela världen blev han upptagen som medlem och han erhöll åtta hedersdoktorat. Tuncs livsverk kännetecknas av en oavlåt- lig strävan efter uppbrott från de trånga juri- diska sammanhang han levde i. Han blev den djärve nydanaren som lyckades förena de krafter i världen som hade samma ambition. I sitt eget land fick han föra den hårdaste kam- pen i detta hänseende. 1957 skrev han en kritisk artikel om forskningen och undervis- ningen vid de franska juridiska fakulteterna som han gav titeln Att gå ut ur stenåldern.1 Den slog ned som en bomb och kom att bli ett slags manifest för en hel generation av fran- ska juris studeranden. Men mest uppmärk- sammad blev hans insatser för en ny fransk trafikskadelagstiftning. När jag skall fram- träda inför vår Herre, kunde han säga, så kommer denne förmodligen att ha avsevärda förebråelser mot mig. Men om jag då får ta till orda, så kommer jag att säga. ”Ja, men under tjugo år kämpade jag för att bereda väg för lagen av den 5 juli 1985, och dagligen ser många skadelidande sitt öde förbättrat tack var den lagen”. Och, tillade han, i denna kamp blev jag hjälpt av tankar, undersökningar och erfarenheter från andra länder. Det kunde inte ha sagts bättre. Den lag han André Tunc Kärlekens jurist av Bill W. Dufwa, professor i försäkringsrätt, Stockholms Universitet Bill W. Dufwa En fransk rättsvetenskapsman, André Tunc, kom att bli 1900-talets kanske störste jurist i världen, inte bara genom sina skrifter utan också genom det inflytande han utövade på sina kolleger och genom den inspiration han gav dem. 376 syftade på var den franska trafikskadelagen, införd efter en debatt som under många år skakade landets domstolar. Denna lag inne- bar inte bara att de skadelidandes ställning förbättrades; den får av allt att döma på sikt genomgripande konsekvenser för det franska obligationsrättsliga systemet. Det tillägg Tunc gjorde efter sina ord till vår Herre ger också uttryck för något väsentligt. Det visar vilken betydelse de internationella sammanhangen hade för honom liksom den tacksamhet han kände över vad dessa gett honom. Kärlek och ödmjukhet Inför hans resa till USA 1947 föreslog René David honom att skriva en bok om den amerikanska rätten. Det gjorde Tunc. Till- sammans med sin hustru påbörjade han under tiden i Washingtom två verk: Le système constitutionnel des États-Unis d´Amérique (1954)2 och Le droit des États-unis d´Amé- rique: sources et techniques (1955). Dessa och senare böcker om USA3 svarade helt mot hans inställning. De hade en bred upplägg- ning och vände sig till alla människor. I en av andra världskriget alltjämt härjad värld häv- dade han att kunskapen om medmänniskan är ett av mänsklighetens viktigaste element. Han kände en oerhörd glädje över att få tränga in i ett annat lands villkor. Med kollegan Marc Ancel kunde han anknyta till Baudelaire och säga att för ”komparatisterna” fanns ”en värld där handlingen skulle vara syster till dröm- men”.4 I denna strävan att i ödmjukhet försöka förstå andra samhällen och kulturer ligger utgångspunkten för hans gärning. Över huvud gjorde Tunc stora insatser för den komparativa rätten.. Han var chefredak- tör för volymerna XI/1 (1983) och XI/2 (1986) av International Encyclopedia of Compara- tive Law, båda ägnade skadeståndsrätten. Ar- betet med denna encyklopedi påbörjades un- der slutet av 50-talet och man har räknat med 17 volymer. I dag är endast Tuncs volymer helt klara. Han redigerade också andra delar av encyklopedin. Inte minst skedde detta inom ramen för tidskriften Revue Internationale de droit comparé. Hans kärlek till den kompara- tiva rätten bidrog säkert till hans stora interna- tionella berömmelse.5 Ett annat rättsområde där Tunc gjorde vä- sentliga insatser var associationsrätten.6 Men det rättsområde som fängslade honom mest var och förblev skadeståndsrätten. Utöver otaliga artiklar blev han tillsammans med bröderna Jean, Henri och Léon Mazeaud medförfattare till det stora verket Traité thé- orique et pratique de la responsabilité civile délictuelle et contractuelle. I förordet till den femte upplagan från 1957 kunde Henri och Léon Mazeaud skriva att denna nya utgåva var ”en total omarbetning, en ny Traité; den var André Tuncs Traité genom alla de förbätt- ringar han förverkligar”.7 Det magistrala verk i flera volymer det här är fråga om kom att spela en stor roll för förståelsen av den fran- ska skadeståndsrätten; detta gäller inte minst för svensk del. Tolerans och intellektuellt mod Men allt detta räcker inte. Till prestationerna kommer så människan. Ingen som träffade honom kunde undgå att känna den starka utstrålningen från hans personlighet. Tole- rans och intellektuellt mod blev framträdande egenskaper i hans bagage. Och så anspråks- lösheten. Han åberopade aldrig sina många akademiska utmärkelser. När en samman- ställning av hans artiklar och tal förbereddes vägrade han gå med på detta och endast över- talningsoperationer från de närmaste vänner- na fick honom att till sist ge med sig.8 Den engelske rättsvetenskapsmannen Jolowicz kunde vid hans död säga: ”I shall not look upon his like again.”9 Och en kollega till honom i Tunisien gick längre. Han liknade honom vid ett helgon.10 Utanför sitt juridiska skriftställarskap kom 377 Tunc 1962 ut med en liten bok med titeln Dans un monde qui souffre (I en värld som lider). Kanske kan man säga att denna blev Tuncs testamente till ungdomen. Han ville en bättre värld. Boken visar han engagemang för den lilla människan och för de längre bort liggande målen. Rätten kunde och måste, menade han, helt enkelt bli rättvisare. Juristen hade en plikt att tränga utanför regelsystemen och försöka sätta in människan i ett större sammanhang, där rättvisa var det utslagsgi- vande. Tunc, genomsyrad av en kosmisk livs- känsla, hade ett kärleksbudskap till männis- kan och han förde ut det konsekvent över hela världen. Det vara denna lidelse som slog igenom i hans juridiska författarskap – och som påverkade läsaren. Om hans juridiska författarskap kan man säga som Apollinaire en gång lär ha yttrat om en annan författares romankonst: ”Den är upprörd och häri ligger dess kvalitet”. En av de få gånger jag sammanträffade med Tunc, den sista, blev när Grande Chambre de la Cour de Cassation i samarbete med Centre de droit des obligations de l´Université de Paris I på våren 1997 i Paris stod för ett kollokvium. Ämnet var skadeståndsansvaret inom sjukvården.11 Tunc, känd för sin ung- domliga framtoning, var nu en bruten man, märkt av den cancersjukdom han led av. Han inledde dagen med att visa en overheadbild, bestående av tre punkter. Den tredje hette kort och gott: ”La Suède”. Personskador, menade han, måste som i Sverige genom patientför- säkringen behandlas på ett särskilt sätt när det gäller ersättning till den skadelidande. I över- ensstämmelse med den franska rättens in- ställning kom diskussionen att på förmidda- gen i allt väsentligt handla om det ”kontrakt” som patienten ingår med sin läkare. När det blev min tur på eftermiddagen kunde jag inte låta bli att säga att jag under mina läkarbesök aldrig någonsin upplevt att jag ingått ett kon- trakt med läkaren. Jag fick medhåll men flera debattörer, särskilt ledamöterna av la Cour de cassation, var reserverade; andra verkade inte alls tycka om vad jag sade. Då tittade jag på Tunc. Över hans ansikte spred sig ett leende. Jag förstod i vilket klimat han kämpat under sina tjugo år för den franska trafikskadelagen. När Tunc avled den 16 september 1999 lämnade han efter sig ett ofattbart tomrum. Jurister över hela världen12 sörjde en genial forskare och en personlighet med sällsam resning. Sverige kan glädja sig över att André Tunc blev hedersdoktor vid juridiska fakulteten i Stockholm 1978. Det var under en höjdpunkt i fakultetens historia, en tid när intresset för de stora internationella sammanhangen var som störst. 1 Sortir du néolithique (Recherche et enseigne- ment dans les Facultés de droit), Recueil Dalloz 1957, Chronique XIII, s. 71 ff. 2 Vol. 1, Histoire constitutionnelle och vol. 2, Les systèmes constitutionnels actuels. 3 Les Etats-Unis (1959) och Le droit des États- Unis (1964). 4 Jalons. Dits et écrits d´André Tunc, Paris 1991, s. 49. 5 I Storbritanniens “Who´s who” f örekommer nor- malt inga utlänningar. Undantag är statschefer, premiärministrar eller stora konstnärer. Sedan länge var Tunc upptagen där. 6 Se särskilt Le droit anglais des sociétés anony- mes (1978) och Le droit américain des sociétés anonymes (1985). 7 H., L. et J. Mazeaud, Traité théorique et pratique de la responsabilité civile, 5e éd. Paris 1957, s. I. 8 Resultatet blev den i not 6 ovan antecknade boken. 9 Revue Internationale de droit comparé 2000 s. 13. 10 M. Charfi, Revue internationale de droit compa- ré 2000 s. 23 ff (”Jusqu´à sa mort, il a été à la fois un savant et un saint”, s. 25). 11 Kollokviet avsatte boken L´indemnisation des accidents médicaux, Paris 1997. 12 Se t.ex. Revue internationale de droit comparé 2000 s. 4 –25, innehållande nekrologer av juris- ter från, förutom Frankrike: Storbritannien, Tysk- land, Japan, Brasilien och Tunisien.