Hur löser vi problemen med underförsäkring?

 

Inom vilka segment på försäkringsmarknaden ser EU-kommissionen störst utmaningar med otillräckligt skydd och därmed underförsäkring?

Underförsäkring förekommer på flera områden – ofta omnämns i det här sammanhanget bristande försäkringsskydd mot naturkatastrofer och cyberrisker, liksom otillräckligt inkomstskydd efter pensioneringen. Kommissionen tittar även på underförsäkringssituationer utanför EU, som en del av vårt biståndsarbete och stöd till utvecklingsländer. Inom EU kan man konstatera att även överförsäkring förekommer – konsumenter köper till exempel extra reseförsäkringar eller tilläggsförsäkringar för produkter som hemelektronik, fast de egentligen redan har försäkringar som täcker dessa risker.


Hur kan geografiska skillnader i fråga om förekomsten av olika slags underförsäkring manifesteras?

Omfattningen av försäkringsskydd varierar inom EU av olika skäl. Detta kan bero på olika omständigheter som till exempel det geografiska läget – riskerna för till exempel skogsbränder, översvämningar, stormar och värmeböljor varierar naturligtvis mellan olika länder och regioner i Europa. Nationella och regionala skillnader kan också bero på historiska och kulturella omständigheter eller lagstiftning. Studier visar även att människor påverkas av sin direkta omgivning – om familjemedlemmar eller personer i den nära bekantskapskretsen har drabbats av en skada mot vilken de inte hade något försäkringsskydd har människor en större tendens att införskaffa just den typen av försäkringsskydd för sig själva.

                          
Pensionsområdet kan ju diskuteras i sammanhanget. Olika EU-medlemsstater har valt olika väg och reformerat på olika sätt för att bygga robusta pensionssystem. Vilka särdrag skulle du lyfta fram för att uppnå hållbara pensioner?

Pensionssystem är en angelägenhet för medlemsstaterna men generellt kan sägas att många EU-medlemsstater har reformerat eller håller på att reformera sina pensionssystem för att ta hänsyn till de demografiska förändringarna i våra samhällen och skapa system som är mera hållbara och på olika sätt kan komplettera system baserade enbart på statsfinansierade pensioner. Tjänstepensionssystem har stor spridning i vissa medlemsstater medan privata pensionsförsäkringar spelar en större roll i andra länder. Pensionssystemens hållbarhet är något som kommissionen tittar på inom ramen för den så kallade europeiska planeringsterminen, EU:s årliga process för samordning av den ekonomiska politiken. 

Nämnas kan också kommissionens lagstiftningsförslag från juni 2017, som när det antagits av Europaparlamentet och medlemsstaterna, kommer att göra det möjligt för försäkringsbolag och andra finansmarknadsaktörer att sälja en enhetlig kategori av pensionsprodukter i hela EU, den sa kallade "PEPP" (Pan-European Personal Pension Products). Idén bakom det här regelverket är inte att på något sätt ersätta eller harmonisera befintliga nationella system, utan att ge EU:s medborgare ett nytt – eller kompletterande – alternativ för sitt pensionssparande. Den europeiska privata pensionsprodukten kommer att vara flyttbar mellan medlemsstaterna, dvs. pensionssparare kommer att kunna fortsätta att spara i samma produkt även om de flyttar till en annan medlemsstat.


Är finansiell folkbildning ett verksamt botemedel mot underförsäkring på konsumentsidan?

Tydlig och lättillgänglig information till konsumenter är självfallet viktig – inte bara för att undvika underförsäkring, men för att förstå vilken typ av risker som täcks och under vilka omständigheter. Relevant och klar information, som konsumenten faktiskt kan ta till sig, minskar också risken för köp av onödiga försäkringar. 


När det gäller naturkatastrofer – vilka åtgärder bör vidtas, och av vilka aktörer?  

Det här är en fråga som kommissionen har tittat på under en längre tid. Vi publicerade exempelvis en grönbok i april 2013, med ett offentligt samråd om försäkring mot naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor. Grönboken behandlade ett antal frågor som rörde lämpligheten hos och tillgången till lämplig försäkring mot olika typer av katastrofer och undersökte även den roll som olika aktörer – offentliga och privata – och olika försäkringsmekanismer kan spela i detta sammanhang (till exempel produktsammanslagning, obligatorisk försäkring och försäkringspooler). Tillsammans med grönboken presenterades även en EU-strategi för klimatanpassning vilken handlar om att förbättra beredskapen och kapaciteten att anpassa sig till klimateffekterna på lokal, regional och nationell nivå samt på EU-nivå, och att utveckla en sammanhängande och samordnad strategi. På grundval av ett offentligt samråd mellan december 2017 och mars 2018 håller denna strategi nu på att utvärderas. 


Cyberrisker är svårdefinierade. Hur kan utmaningarna med underförsäkring mötas på det området?

Cyberrisker är en utmaning och en prioritet för kommissionen. Detta är ett område där vi vet att många företag ännu inte är tillräckligt medvetna om alla de risker som finns eller tycker att det är svårt att finna lämpligt försäkringsskydd. Vad gäller finanssektorn är arbetet runt cyberriskerna en del av den handlingsplan för fintech som kommissionen lade fram den 8 mars 2018. I denna uppmanas de europeiska finanstillsynsmyndigheterna bland annat att kartlägga informationsutbytet mellan myndigheter och befintlig tillsynspraxis kring IKT-säkerhet och företagsstyrning inom finanssektorn, samt överväga huruvida det finns behov för riktlinjer för tillsynskonvergens och för efterlevnad av krav i fråga om hantering och begränsning av risker på IKT-området inom EU:s finanssektor. I handelsplanen uppmanas de europeiska tillsynsmyndigheterna även att utvärdera kostnader och fördelar med att utveckla gemensamma tester för cyberresiliens för betydande marknadsdeltagare och infrastrukturer inom hela EU:s finanssektor. ENISA – EU:s byrå för nät- och informationssäkerhet – arbetar också aktivt med cybersäkerhet och cyberrisker.


Planerar Kommissionen några åtgärder, i form av lagstiftning eller annat, för att förebygga underförsäkring?

Som nämnts ovan finns det stora nationella skillnader i den här frågan och de här nationella olikheterna måste man beakta och ta hänsyn till. Ofta är medlemsstaterna de som är bäst lämpade för att finna vettiga, effektiva och välanpassade lösningar som passar deras situation och speciella omständigheter. Här handlar det också om att respektera EU:s grundprinciper runt subsidiaritet och proportionalitet – lagstiftning på EU-nivå är inte alltid den mest effektiva metoden.

────────────────────────────────────────────────────

 

 

Paulina Dejmek Hack är rådgivare till EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker avseende bland annat finansregleringsfrågor. Bidraget bygger på författarens inlägg vid konferensen "Overcoming Underinsurance", organiserad av Insurance Europe i Madrid den 23 maj 2018.